Nu vill jag hem...

Nej, nu är det inget roligt längre! Det stormar och viner, husvagnen skakar och det känns som om vi ska lyfta snart. Alltså - stormstyrkor upp emot 20 m/s är inte ens roligt i en segelbåt, och där vet jag att jag i alla fall landar mjukt om man skulle välta. Men på land, i en husvagn - vill inte ens tänka på det! Trädet utanför husvagnen viker sig nästan... oj oj oj!
Känns som om det blir en lång natt....

Småspik

 

Fy vilken dag! Värsta någonsin vi haft i Kläppen. På alla år! I sittliften upp fick jag lite panik när det blåste så att hela korgen gungade. Speciellt när vi var nästa uppe, där det är som högst. När vi väl kom upp så blåste det småspik. Gjorde skitont i ansiktet. Efter det var det ingen av oss som ville upp dit igen. Väl i hoppbacken hade vi så mycket motvind så vi tappade all fart... Inga hopp med andra ord...

Så idag var det mycket häng inne på Tranan! Spelat Yatsy hur många gånger som helst, blev en lunch där inne också eftersom korvgrillning i backen inte skulle fungerat så bra idag.

Fort går det...

Efter after ski´n var det dags för Kläppens "Pulka och Bob" kväll! Var faktiskt första gången vi var med på alla år vi varit här. (Fy skäms på oss)
Vad ska jag säga -  killana älskade det! Få åka liften upp och sedan full fart ner, pricka in alla hopp och sedan lite snyggt sladda in i kön igen. Flisan passade på att roa sig med att prova att åka "liftkarusellen" på fötterna. Gick inte så bra, mesta tiden släpades hon efter den.
Efter ett par timmar åkte vi till husvagnen för lite mys!

Barnen tar över...

Afterski på Tranan! Ett av mina favoritband spelade, På G. Men idag var det inte vi vuxna som dominerade på after skin - det var alla barnen... Jisses vad de sjöng, hoppade och dansade! Speciellt när de drog igång Gangnam Style!

Halv storm

Idag hade det varit en kanondag om vi hade varit på havet, i segelbåten. Men att vakna upp i Kläppen av att det stormar utanför, husvagnen skakar osv var inte så himla roligt. Framåt lunch började det avta lite och vi stack upp till backen. Fick oss en hel del bra åk, trots att sittliften var avstängd på grund av blåsten. Killarna höll sig i hoppbacken och jag och Flisan gav oss på lite röda backar. Passade även på att få oss lite sol mot en varm vägg. Underbart!

Egen chaufför

Dags att åka upp till Kläppen igen! Ska bli så härligt. Flisan körde hela vägen - imponerad! Och bra körde hon. Var lite tung på foten ibland, speciellt vid en omkörning...
Hon fick i alla fall med beröm godkänt, Fabian somnade till och med.

En frågvis dag

Har en spännande dag framför mig då jag ska intervjua ett antal personer för en ny tjänst i Borås!
Ser fram emot att få möta nya människor, höra deras story. Se hur de kan passa in i vårt gäng.

Ha en underbar dag!

Blonde moment...

Mitt på dagen idag rinde Flisan och sa att nu står vi på Tranan torget! Självklart gick jag in på Kläppens webcam för att se om jag såg dem. Och det gjorde jag! Och när Flisan vinkade mot kameran då vinkade jag med... som om hon skulle se mig...

Dagens blonde moment...

Snygging

Snygg tjej i nya kläder... fick mitt kreditkort och kom ut med en ny tröja och mössa! Trodde det skulle komma med solglasögon och en massa andra prylar...
 

Hjärtat i halsgropen

Äntligen var hela familjen samlad för en dag i backen, och även brorsan med sina grabbar var med oss idag.
Vilken dag det varit i backen idag! Det första vi fick vara med om var en liten kille som trillade ur stolsliften precis när de skulle gå av vid toppstugan. Snacka om att jag fick hjärtat i halsgropen! Som tur var fanns det ett nät som fångade upp honom så förutom att han blev rädd gick allt bra. Det kunde ha gått så illa! I alla år har jag tjatat på mina kids om att de ska luta sigbakåt, att de kan trilla ur osv. Tror att de kommer lyssna på mig i fortsättningen. 
Som vanligt bjöd Kläppen på strålande sol, värme och underbar skidåkning. När vi satt på Tranan torget och njöt i Solen funderade jag länge på om vi skulle bli "sjuka" och stanna kvar.... Men det går ju inte!
Theo och William hängde i stora Snow Parken idag, kul - första gången för Theo. Han hade ganska stor respekt för att det var hopp i röda och och svarta backar, så han tog  det lugnt. Vilket var väldigt skönt för mig...