Pappa är kvar på sjukhuset. Han är inne på fjärde veckan nu och det är verkligen en berg och dal bana, Kroppen fylls med vätska, lungödem, lunginflammation, hjärtflimmer... Det är verkligen en tuff tid för pappa... Det gör så ont i mig att se honom... Igår blev han flyttad till IVA igen, där de försöker driva ut all vätska... Ett måste för att han ska han en chans att bli bra... Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det är för honom. Det enda jag vet är att han måste bli bra...
Ovanpå allt detta så blev det översvämning på den camping där mina föräldrar stått som säsongare... Båda bilarna, husvagn, förtält - allt är förstört av avloppsvatten. Stackars mamma fick vada ut i midjehögt vatten... Så ett tag där rensade vi och tömde på campingen, samtidigt som vi skulle vara på sjukhuset... Blev långa dagar...
Det är en tuff tid för mina föräldrar och jag är glad att jag finns så nära och kan hjälpa dem. De har alltid funnits där för mig och att kunna finns där för dem är så viktigt. Stackars mamma sitter på sjukhuset hela dagarna, varvat med att gå ut med hundarna och ta hand om allt med försäkringsbolaget. En kollega sa till mig idag att jag är stark, och jag vet vart jag fått det ifrån. Mina föräldrar - de är de starkaste personer jag vet. Men även en stark person måste få vara svag ibland och bli ompysslad - försöker göra det jag kan för att mamma ska få vila, för att pappa ska få lite positiv energi...
Men som sagt, just nu skulle jag vilja snabbspola framåt...
