Det var tomt...

När vi kom till stallet idag, redo för att tillbringa timmar i hagen, i spöregn, för att få på Parre en grimma visade det sig att hagen var tom... Alla hästar var inne, även Parre.
Bästa tjejerna hade fått in honom när de skulle ta in de andra hästarna.
Fick mig en mysstund med honom igen. Klappade om honom, kollade igenom honom, gav honom mat. När jag lämnade stallet rann tårarna igen...

Fy vad tomt det kommer bli...

Gråter, det är så hemskt...

Har gråtit floder de senaste veckorna... Vi visste när vi skaffade häst att vi en dag skulle behöva fatta det hemska beslutet att älskade Parre inte ska få finnas mer. Det vi inte visste var att vi skulle behöva fatta det beslutet redan efter ett år...

Vi märkte att Parres vänstra bakben vek sig ibland när vi tränade honom, men tänkte att det är för att han är så stel. Men senaste tiden har benet inte orkat och det har vikt sig hela tiden. Vi tog kontakt med en veterinär som kom med de hemska beskedet att med tanke på hans ålder så fanns det bara två alternativ - ta bort honom eller låta honom sluta som sällskapshäst. Vi satte ut annons men har inte lyckats få någon som vill ha honom, så tillslut fick lov att fatta beslutet - Parre ska få somna in och springa på de eviga gröna ängarna. Det är så hemskt, jag gråter och gråter... Att ta avsked var det jobbigaste jag gjort. Jag ville inte vara med när det var dags....

I torsdags åkte Kenneth ut för att träffa den som skulle ta bort Parre! När han åkte bröt jag ihop... Tyvärr så ringde Kenneth efter en kort stund och sa att jag var tvungen att komma, det gick inte som planerat. Parres grimma hade gått sönder så han var utan grimma i hagen. Vilket resulterade i att vi inte lyckades fåna in honom. Det är nog den värsta stunden i mitt liv, springa runt och försöka fånga in honom bara för att kunna ta bort honom. Jag grät floder... vilket inte gjorde saken bättre...

Vi fick ställa in allt och ska göra ett nytt försök på måndag eller tisdag nästa vecka. OM vi lyckas fånga honom. 

Igår försökte vi igen, Kenneth stod i hagen i spöregnet i över en timme för att få hans förtroende, så vi kunde få på en grimma - men det gick verkligen inte. 

Idag ska vi försöka igen... Och imorgon....

Ni som har häst - vad gör vi? Hur ska vi lyckas fånga honom? Vad händer om vi inte får tag på honom? Han har en enorm hage att springa i...

Nu tar vi dem

Så var det dags för avslutning på fotbollen för den här säsongen, och självklart skulle vi föräldrar utmanas i en föräldramatch. Vet att jag kommer att ha ont i hela kroppen imorgon, kan ju inte bara stå still utan blir verkligen på allvar när man spelar match... Vi föräldrar ledden med 3-0 efter första halvlek, men kidsen kom igen och matchen slutade med 3-3. Vilket betydde starffar! Som vi föräldrar vann! Vädergudarna var med oss ända fram till sista straffen lades, så fika fick vi göra inne i cafeterian. 

Nu är det lite vila som gäller fram till början av augusti sedan drar det igång igen. Men om jag känner de här killarna rätt så kommer de hänga på fotbollsplan i stort sett varje dag....

Villareal träning

I fyra dagar har Fabian ställt klockan för att gå upp tidigt, fast det är sommarlov. Och det har inte varit några problem att komma upp. KB hade ordnat så att Sorin Radoi som varit tränare i Villareal i sju år skulle träna våra killar. Vilken grej! Fast det var nog en liten chock för dem också, han var ju strängare än deras  egna tränare...

Fabbe har älskat dessa träningar! Han har stuckit iväg på förmiddagen och kommit hem för att snabbt kasta i sig lunch och sedan tillbaka till fotbollsplan. Träningskläderna sitter på hela dagarna och tvätta får jag göra när han somnat...

Över hundra år

1908

1960

2001

2008

2014

Det finns en site på Facebook där man kan ladda upp gamla bilder från Karlskoga och idag lade Kenneth upp bilder på vårt hus och den förändring som det har genomgått. Tänkte dela med mig här eftersom jag får en del frågor om vårt hus. 

1906 började en man från Chile att bygga huset till sin fästmö (älskarinna) och på den tiden fanns det inte många hus i det här området. Mannen var i Karlskoga för att köpa vapen från Bofors. Huset såldes innan det blev klart, eftersom han blev tvungen att åka tillbaka till Chile. Den nya ägaren har haft det i sin familj tills Kenneth köpte det 1993.Det finns ett uthus på tomten som från början var svinstia och utedass, ett för damer och ett för herrar. Nu för tiden är det bara ett stort förråd som vi kallar för grisboa, men på väggen där damernas utedass var finns en text bevarad där dottern i huset skrivit ner sina funderingar om hon någonsin kommer att bli gift, året var 1927. Tänk - man klottrade på toa redan då.... 

Mellan 1960 och 2001 skedde en stor förändring, de gamla ägarna hade satt på eternitplattor på den fina fasaden och i samband med ett syllbyte 2001 återställde vi fasaden till ursprungligt utseende. Huset var från början grönt men vi valde att måla om det i gult.
2007 tyckte vi det var dags att bygga ut huset, vi var lite trångbodda. Resultatet blev toppen och man kan inte tro att det är samma hus längre.

Mycket historia, många öden i huset och vårt husspöke - det tror vi är han som byggde huset från början.... 

Känns som längre...

Underbar midsommarhelg är nu över!

Tänk hur det är - tillbringar några dagar i båten och det känns som om jag varit ledig i minst en vecka. Ser verkligen fram emot våra fyra veckor i lugn och ro! Snacka om att jag kommer vara utvilad när vi kommer hem...

Vädret har inte varit med oss men vad gör det när man har så otroligt trevligt sällskap som vi haft av familjerna Borg, Christian och McQuire. Barnen har lekt, fiskat, åkt jolle och självklart blev det barkbåtsbygge. Vi vuxna har pratat, fikat och skålat. Skönsång blev det med, men ingen dans kring midsommarstången. Dock så stämde vi upp till "Små grodorna" på kvällen, passade bra eftersom alla var tvungna att byta plats för att en (jag) skulle kunna komma ut ur Ingela och Jons båt. 

8 vuxna och fem barn har trängt in sig i någons båt i samband med mat - lunch hos oss, middag hos Borgs, efterrätt hos Christinas, fika hos McQuires och till sist lunch hos oss igen. Mycket trevligt!

På midsommardagen lånade jag två barn till, Nathanael och Olivia. Rebecca var tvungen att åka till jobbet så då passade jag på att få ha dem hos oss. Barnen leker så himla bra ihop. Och jag tyckte det var så kul att ha en tjej på båten igen - fick mig att inse hur mycket jag saknar min älskade Flisan. Tack för lånet Rebecca och Stefan! De är välkomna när som helst igen!

Kidsen passade på att köra jolle tillbaka från Trinne igår kväll - så pass nära och extremt uppskattat! Fast den här gången blev det en bogseringshistoria då Nathanael och Olivia fick soppatorsk...