Flisans fotostund (Flisans photomoment)

Ibland blir jag så full i skratt! Flisan är verkligen rolig. När vi var på väg in mot Lilla Bommen idag låg hon längst fram på däck i väntan på att vi skulle lägga till. Där låg hon även när Stena Line färjan gled förbi. När hon ligger där får hon se en av killarna på bryggan vinka till henne, och givetvis vinkar hon tillbaka. Killen som vinkar har en kikare som han riktar mot vår båt, mot Flisan - inte en sekund släpper han henne med "blicken", alltså med kikaren... och tutar en extra gång! Flisans vinkning var till honom, men det är bara det att alla passagerar som står ute på däck tror att hon vinkar till dem, vilket resulterar i att alla vinkar åt henne! Så där sitter hon på däck och vinkar som en prinsessa!
En annan rolig grej är att hon idag tog min iPhone och besviket säger, varför finns det inga kort på mig? Det är bara det att jag får aldrig fota henne! Tar ett kort på henne och det blev jättebra, när jag senare kollar i min telefon hittar jag en massa fina bilder på henne som hon tagit på sig själv.
Titta och njut!

Sometimes I get so full of laughter when it comes to Flisan! She is really funny. When we were heading toward "Lilla Bommen" today she was at the front on the deck waiting for us to reach the harbor. There she lay when the Stena Line ferry glided past. When she is laying there she sees one of the guys on the dock waving to her, and of course she waves back. The guy who waves has a pair of binoculars, looking at our boat, at her - not a moment he releases her "eyes" from her... and honk once more! Flisans waving was for him, but it's just that all the passengers on deck believe she waves to them, resulting in that all are waving at her! So there she sits on deck and wave like a princess!
Another fun thing is that she took my iPhone this eveing and disappointed saying, why are there no pictures of me? It's just that she doesn´t want to be in any pictures! I took a picture of her and it was really nice, later on I look in my phone I found a lot of nice pictures of her as she took on herself.
Watch and enjoy!

Lördagsnöje för Kenneth (Saturday fun for Kenneth)

Göteborg, lördag kväll och vad gör Kenneth? Han sitter och syr! Dags att laga bomkapell som håller på att spricka i alla sömmar vid dragkedjan. Suck! Allt på en gång. Har även problem med sprayhood och sittbrunnskapell som håller på att gå sönder i alla sömmar! Känner att listan på båtinvestering ökar för varje dag som går!
I alla fall, väl i Göteborg tog vi grabbarna och gick till Maritiman. Flisan fick sig en shoppingtur i Nordstan. Önskar jag följt med henne i stället, för att springa på u-båt och jagaren Småland var väl kul i sig. Men tillsammans med ett gäng grabbar och två gubbar som blir som barn, ja - allt skulle röras, petas på osv. Killar och deras maskiner!

Gothenburg, Saturday night and what is Kenneth doing? He sits and sews! Time to fix the cover for the sail which is about to burst in all seams at the zipper. Yuak! Everything at once. We also have problems with spray hood and cockpit cover that is beginning to brake at all the seams! The list of boat investment are increasing every passing day!
Anyway, we took the boys and went to Maritiman (A museum on water). Flisan got a shopping spree by herself. I wish I gone with her ​​instead, a visit to a submarine and the destroyer Småland was good fun in itself but along with a bunch of guys and two adult men who become like children, yeah - all would be touched, poked at and so on. Guys and their machines!

Känns som igår (Feels like yesterday)

Så tuffar vi sakta mot Lilla Bommen i Göteborg. Härlig segling hit från Björkö, lite väl kort bara. Motorn verkar fungera som den ska - hur skönt som helst!
Idag blir det att göra stan, får se hur länge vi blir kvar här innan vi börjar resan mot Kristinehamn. Som vanligt hade vi sällskap av Stena Line! Hoppas att det finnas platser kvar i hamnen nu, annars blir det att segla till Långedrag!

Slowly we are going by motor towards "Lilla Bommen" in Gothenburg. Beautiful sailing here from Björkö, a little too short only. The engine seems to work properly - that feels so nice! Today it is time to hit the stores! will see how long we'll stay here before we start the journey towards Kristinehamn. As usual, we had the company of Stena Line! Hope that there are places left in the harbor now, otherwise we Will have to sail to Långedrag.

Fabians teori (Fabians theory)

Fabians fundering vid grillen igår kväll om varför tjejer blir tjejer och killar blir killar:
"Tjejer har snippa för att det är så kallt när det föds så att snoppen växer inåt"

Fabian's reflection at the grill last night about why girls become girls and boys become boys: "Girls have a vagina because it's so cold when they are born so that the penis grows inwards"

Hurra (Hurray)

Gud vad glad jag är! Efter byte av cylindertoppen, filter och olja så startade motorn igen! Precis som den ska. Lasses min var ganska kul att se, tror inte han hade räknat med att motorn skulle starta så fint som den skulle. Efter att ha kört den en stund så konstaterade Lasse att nu fungerar det och vi kommer att ta oss hem.
Båten har vi flyttat till gästhamnen, ska bli så skönt att slippa höra kylanläggningen till ishuset, trålare som kommer på natten och bli attackerad av vågor från inloppet till hamnen.
Glädjen jag kände när jag såg Grace komma tuffande från servicebryggan går inte att beskriva!
Ikväll ska jag bjuda familjen Borén på middag som tack för all hjälp!

God, how happy I am! After replacing the cylinder head, filters and oil the engine again! Just as it should. Lasses expression was kind of fun to see, do not think he had anticipated that the engine would start as nice as it did. After running it for a while Lasse informed us that it works and that we will be able to go home. We have moved the boat to the marina, it's going to be so nice not having to hear the cooling system to the ice-house, trawlers that come at night and be attacked by waves from the entrance to the harbor. The joy I felt when I saw Grace going by motor from the servicebridge can not be describe! Tonight I'm taking the Borén family to dinner as thanks for all their help!

Lasse mekaniker (Lasse the mechanic)

Halv nio i morse kom Lasse med sin verktygslåda. Det var dags för domen! Vad har hänt, vad behöver göras, kommer vi hem???
Lasse plockade bort en cylinder, som det visade sig att den måste ha varit bytt tidigare. Snabbt kunde han konstatera att cylinderpackningen gått sönder och orsakat läckaget, hade jack i toppen på grund av gaserna vilket innebär att vi måste byta toppen för den cylindern. Detta är som Lasse sa bara en kortsiktig lösning som tar oss hem igen. Sedan måste vi ta ställning till om vi ska köpa ny motor eller kosta på oss en renovering av den vi har.
Som det ser ut kommer vi alla fall att kunna ta oss hem, om så bara till Vänern! Allt blir mycket enklare då!
Nu ska vi frossa i färska frallor och wienerbröd till frukost!
Nu kan vi i lugn och ro planera in ett motorbyte när vi kommer hem.

Half past eight this morning Lasse came with his tool box. It was time for the judgement! What happened, what needs to be done, can we sail home??
Lasse took off a cylinder, he informed us that it must have been changed before. Quickly, he found that the cylinder gasket broke and caused the leak, had a jack at the top because of the gases, which means that we must change the top of the cylinder. This is as Lasse said only a short term solution that takes us home again. Then we decide whether we should buy a new engine or renovate the one we have.
The most important hing is that we will be able to get home, if only to Vänern! Everything becomes much simpler then!
Now it is time for breakfast, fresh bread and pastries! Celebrate that we can sail home!
Back home we can plan an engine change!

Vad händer (What is happening)

Klockan ringde sju i morse, kroppen bara skrek efter mer sömn! Men det var bara att ge sig upp. Dags att hitta en serviceverkstad, ringa försäkringsbolag osv. Kennneth och jag tog oss en promenad och fick ganska snabbt se att det faktiskt fanns en serviceverkstad, som dessutom är specialiserad på Volvo Penta motorer, i hamnen. Vi gick bort till honom och förklarade läget, han lovade att komma och kolla på båten. Under tiden ringde jag försäkringsbolaget som gav oss kalla handen! Ni får klara er själva! När Lasse, som mekanikern heter, kom till oss sa han att han måste ta isär motorn för att se vad som hänt. Han föreslog att vi skulle flytta till hans brygga, där kunde vi dessutom ligga gratis! Så återigen var det dags att flytta två båtar. Den här gången i dagsljus, med massor av nyfikna människor (som ännu inte erbjuder hjälp) och dessutom en vind som gör att båtarna kommer att driva! Japp, vinden kom till slut, men det var vid åtta-tiden i morse! Kenneth fick agera bogpropeller med vår jolle, hjälpa till och knuffa från ena sidan så vi inte skulle driva in i andra båtar. Flisan och William fick ta hand om tampar och jag förötjningen på den andra bryggan. Theo och Fabian gick i förväg dit, redo för att ta emot tamparna åt oss. Ännu en gång gick det galant, precis som om vi inte gjort annat! Förtöjde oss i den andra bryggan och nu är det bara att vänta. I morgon kommer Lasse tillbaka för att kolla mer. Under tiden ringde jag tillbaka till försäringsbolaget för att se om de kan stå för transport hem av båten, men det var åter igen kalla handen! det fick vi klara själva. Vi har ju en segelbåt, det är väl bara att segla som de så snällt upplyste oss om. Ställde då frågan om det är okej att vi bogseras ut ur hamnen, seglar lite och sedan ringer dem igen och säger att nu behöver vi hjälp, det blåser inte och vi har ingen motor! Tror ni inte att de svarar att då hjälper vi er att ta er till fastlandet!?! Urk för försäkringsbolag! Kenneth och Micke har förberett för Lasse, jag och Kenneth tog med alla barnen och gick till klipporna för lite bad medans Micke fick sova en stund. Kvällen njöt vi av grillad makrill och allsång med Harald Treutiger (satt vid bryggan och lyssnade)!
Måste tacka Jörgen och Micke, två änglar som ställer upp för oss! Micke med sin kunskap om bogsering och Jörgen för att sina kontakter när det gäller motorer, transport av båtar osv. Utan er hade det varit betydligt jobbigare!

The alarm rang at seven this morning, my body just screamed for more sleep! But it was only to get up. Time to find a service center, call insurance companies and so on. Kennneth and I took a walk and could gladely see that there was a boatworkshop, which also specializes in Volvo Penta engines, in the harbor. We walked over to him and explained the situation, he promised to come and check on the engine. In the meantime, I called the insurance company that gave us the cold shoulder! You are on your own! When Lasse, the name of the mechanic, came to us he said that he had to disassemble the engine to see what has happened to it. He suggested we should move to his dock, where we could also stay for free! So again it was time to move the two boats. This time in daylight, with lots of curious people (who still did not offer help) and also a wind that makes the boats drift! Yep, the wind came finally, but it was at eight o'clock in the morning! Kenneth acted thruster with our dinghy, to help and push from one side so we would not run into other boats. Flisan and William had to take care of the ropes and I the docking on the other bridge. Theo and Fabian went by foot there, ready to receive the ropes for us. Once again it went splendidly, just as if we have not done anything else! Tied us to the new bridge, and now all we can do is just wait. Tomorrow, Lasse will be back to check more. In the meantime, I called back to insurance company to see if they could cover the transport home of the boat, but it was again cold shoulder! We have a sailboat, it is just to sail as they so kindly informed us. Asked if it's okay that we get towed out of the harbor, sail for a while and then call them back and say now we need help, there is no wind and we have no engine! Their respons was, offcource we can help you then!?! Urk for insurancecompanies! Kenneth and Micke has prepared for Lasse, me and Kenneth took all the kids and went to the cliffs for some swimming while Micke got to sleep for a while. The evening we enjoyed grilled mackerel and sing-along with Harald Treutiger (sitting at the dock and listened)!
Have to thank Jörgen and Micke, two angels who stand up for us! Micke with his knowledge of towing and Jörgen for his contacts in case of engines, transport of boats and so on. Without you it would have been much harder!

Motorhaveri (Engine failure)

Fy tusan vilken dag vi har haft! Lämnade Säby vid nio i morse, hade det underbart i solskenet, fiskade och fick upp tre makrillar. Vädergudarna hade lovat i stort sett vindstilla men de hade fel! Vi seglade i ca 5-6 knop - perfekt segelväder. Efter lunch började det mindre roliga! Skulle starta motorn för att vara säker på att kunna gira för ett fartyg. Och motorn vill inte starta! Kenneth går ner och kollar läget, vi trodde att tomgången ändrats av någon anledning! Men inte det inte - vatten sprutade in! Bara att larma Micke! Vi beslöt oss för att segla så långt vi kan (eller i alla fall in på svenskt vatten) innan vi larmar sjöräddningen. Fabian blev jätteorolig! Han sa "Bara att gå ner i förpiken och dö nu då, det är bara det vi kan göra, vi kommer aldrig komma hem"! Stackarn, han grät, jag grät för att han grät! Men vi tröstade honom med att sjöräddningen kommer att hjälpa oss. Vid fem på kvällen hade det mojnat helt och vi stod still. Micke fick larma sjöräddningen åt oss eftersom vi inte hade täckning på mobilerna och inte heller tagit den VHF kurs man måste ta för att få använda VHF´n. När han väl fick kontakt med dem får han till svars "Ni är för långt ut, (ca 12 distans), ni måste segla längre in. Det kommer att komma vind igen". Snälla som vi är guppar vi runt där, livrädda för att trålare ska komma för nära osv. Vid sju tog Micke kontakt med dem igen. Det var fortfarande vindstilla! Och får då det enormt glada budskapet att de inte tänker åka ut och hjälpa oss. Han kan ju bogsera hem oss?!? Men va fan, hur tänker de! Där sitter han ensam vuxen med två barn - och han ska bedriva "räddningsaktion". Paniken bröt ut i Fabian, jag började också tycka att nu var det inte roligt längre. Theo, vår kluriga lilla son, föreslog att vi skulle flytta fästet för utombordaren till badstegen sedan använda oss av utomjordaren! Vilken bra idé! Kenneth började fixa, men då anropar Micke oss och säger att han bogserar oss. Tampar förberedes, ovh vi var igång. Hurra! Tack Micke för att du är så otroligt duktig! Märks att du haft sjön som yrke (flottan)! Det började mörkna omkring oss, trålare som inte tog hänsyn till oss gjorde att vi fick gira runt. Ett tag hade vi en trålare på väg rakt emot oss, Micke började tuta "bogsering pågår" och lysa med lampa mot dem. Tllslut saktar de in, tar fram en gigantisk lampa och lyser mot oss. Tllslut fattar de vad som pågår och ändrar sin kurs! Vid ett på natten började vi närma oss hamnen på Björkö och det var dags för nästa steg - vi skulle angöra vår båt till Mickes åt, långsides! Lite nervöst var det, och stackars Flisan och William var tvungna att vara vakna och hjälpa till. Theo och Fabian hade vi nattat, kändes bäst så. Med oro i magen påbörjade vi angörningen och det gick perfekt! Precis som om vi aldrig gjort annat! Sakta närmade vi oss hamnen, Micke lyser upp med en strålkastare - vi ser en plats som passar för två båtar (Det är så här det måste kännas att ha en katamaran). Trots att det är folk vakna, som dessutom reser sig och tittar på det som händer, på samma brygga som vi ska lägga till vid, är det ingen som kommer för att hjälpa oss. Återigen gjorde Flisan och William ett toppenjobb med förtöjning! Nu sitter vi här, vid två på natten och dricker en wiskey! Det har vi förtjäntat! Kroppen är alldeles slut efter dagen, all oro och ilska! En snabb koll på motorn gjorde oss inte gladare, det är nog värre än topplockspackningen... Jörgen, ängel som han är, har under kvällen googlat fram verkstäder, priser på motorer mm. Men nu ska vi ta natten, i morgon, eller idag blir det ju, ska vi försöka få tag på någon som kan kolla på motorn! Om vi hade lyssnat på sjöräddningen hade vi fortfarande legat kvar och guppat ute till havs...

Oh shit what day we have had! Left Saby at nine this morning, had a wonderful time in the sunshine, went fishing and caught three big mackerel. Weather gods had promised virtually no wind, but they were wrong! We sailed in 5-6 knots - perfect sailing weather. After lunch it all started! We were going to start the engine to be sure that we could turn for a ship ahead of us. And the engine would not start! Kenneth went down and to check what's up, we thought the idle changed for some reason! But no - water spurted in! We turned off the engine and alerted Micke! We decided to sail as far as we could(or at least into Swedish waters) before we alert the coastguard. Fabian was very worried! He said "Just go down into the forepeak and die now, that's just what we can do, we will never come home"! Poor guy, he cried, I cried because he was crying! But we consoled him with the fact that the coastguard will help us. At five in the evening, the wind had died completely and we were standing still. Micke called the coastguard on the VHF for us because we did not have coverage on cell phones and had not taken the VHF course that must be taken in order to use VHF'n. Once he got in touch with them, they said, "You are too far out, (about 12 distance), you have to sail farther. There will come the wind again." We stood still on the water, terrified that trawlers should come too close, etc.. At seven Micke took contact with them again. There was still no wind! And the coastguard hade the the huge good news that they will not go out and help us. They said that Micke could do it himself! He could tow us home?!? What the hell, how can they! There Micke sits alone with two children - and he will conduct "rescuemission". Panic broke out in Fabian, I began to think that it was not fun anymore. Theo, our smart little son, suggested we move the bracket for the outboard to the bathing ladder and then use that engine! What a great idea! Kenneth started to fix, but then Micke call us and says he tows us. Ropes prepares, we fixed it and could leave. Hooray! Thanks Micke for being so good at this! Can see that you had the Navy as a profession! It started getting dark around us, trawler ignored us forced us to turn around. For a while we had a trawler coming directly toward us, Micke began to honk "towing in progress" and shine light on them. Finally the trawler sees us, takes out a gigantic lamp and lights at us. The trawler realize what is going on and change their course! At one o'clock we started to approach the port of Björkö, and it was time for the next step - we would tie our boat to Mickes, alongside! It was a little nervous, and poor Flisan and William had to be awake and help. Theo and Fabian had gone to sleap. With anxiety in my stomach, we started "connecting" our boas, and it worked perfectly! Just like we have never done anything else! Slowly we approached the harbor, Micke lit up with a headlight - we saw a place that fits for two boats (this is how it must feel to have a catamaran). Although it is people awake, which also gets up and looks at what is happening on the same bridge that we should dock on, no one comes to help us. Again did Flisan and William a great job! Now we sit here, at two in the morning and drink a whiskey! We have earned that! The body is worn out after this day, all the worry and anger! A quick check of the engine made us no happier, that's probably worse than the head gasket ... Jörgen, angel that he is, during the evening he googled workshops, prices on engines and more. But now it is time to take the night, tomorrow, or today acually, we will try to find someone who can check on the engine! If we had listened to the coastguard we would still be laying around out at sea...

Hejdå Danmark (Bye Denmark)

Idag kastar vi loss och styr båtarna mot den svenska kusten. Har inte bestämt vart vi ska utan det kommer bli norr om Göteborg. Vi åker helt enkelt dit vindarna tar oss. Hade tänkt stanna längre i Danmark, men vädret ska bli sämre så vi beslutade att det är bättre att segla över i bra väder än att vara tvugna att ge oss ut i kuling eller liknande.
Solen skiner så det kommer bli en underbar dag till havs!

Today it is time to cast off and set the cource towards the Swedish coast. We have not decided where to go but it will be somewhere north of Gothenburg. We will go where the wind tskes us. First we had planned to stay longer in Denmark, but the weather is getting worse at the end of the week so we decided that it is better to sail over in good weather than to be forced to go out when it is storm or something ikr that. The sun is shining so it will be a wonderful day at sea!

Theos otursdag (Theos unlyucky day)

Tänk att en dag som började så bra kan vända så snabbt till något mindre bra, eller riktigt dåligt till och med. Dagen började med mys i soffan medans vi packade väskor till stranden. Troget väntade de fruktansvärda cyklarna! Alldeles lycklig klarade Theo en jobbig backe idag, han har gått uppför de andra dagarna. Strax före stranden hände det! Han slinter med ena foten och cykeln välter. Hör honom skrika att han inte kan andas och det första jag tänker på är att nu slog han i huvudet. Efter att snabbt kollat över honom lyfte jag hans armar över huvudet och fick honom att andas genom näsan - han hyperventilerade, var rädd att han skulle svimma. När han väl lugnat sig kunde vi kolla mer noga vad som hänt. Armbåge och knä uppskrapade, men hans "pektå" (kom fram till att jag inte vet vad tån heter så vi döpte dem till stortå, pektå, långtå, ringtå och lilltå) var det sämre med. Nageln hängde löst, ett stort hack rakt in på själva tåspetsen och den var alldeles svullen och blå. Kenneth tog honom på ryggen och vi skyndade oss ner till badvakterna som fick kolla över honom, tvätta rent och plåstra om honom. Med löfte om present mådde han lite bättre.
Har precis tagit bort plåster på tån och gjort rent. Finns ett gruskorn som måste bort, men det tar vi i morgon. Nu är det massor med kärlek och mys som gäller.

A day that started so well turned so quickly into something less good, or really bad even. Theo and Fabian began the day with a snuggle on the couch while I packed the bags for a day at the beach. Faithfully waited the terrible bikes for us! Quite happy Theo managed to bike up a tough hill today, he has walked up the other days. Just before the beach it happened! Theo slips with his foot on the pedal and the bike tips over. Hear him yell that he can not breathe and the first thing I think of is that he hit his head. After quickly checked him out, I lifted his arms over his head and got him to breathe through his nose - he was hyper-ventilating, I was afraid he would faint. Once he calmed down, we could check more carefully what has happened to him. Elbow and knee scraped, but his "pointingtoe" (found that I do not know what the toes are called so we named them to big toe, pointing toe, long toe, ring toe and little toe), was really bad. The nail was hanging loose, a big gash right to the very tip of his toe and it was all swollen and blue. Kenneth took him on his back and we hurried down to the lifeguards so they could check him out, clean the wounds and bandage him. With the promise of a gift he was feeling a little better.
I've just removed the plaster on the toe so I could clean it again. Noticed he has gravel that must be removed, but we will take that tomorrow. Now it's time for lots of love and snuggle!

Enkelt liv (Simple life!

Gårdagen tillbringade vi återigen på den underbara stranden. Det ær bara den fruktansværda cykelturen dit och tillbaka till hamnen som ær en plåga. Cyklarna man får låna gratis ær fruktansværda - de rullar inte ens i nedførsbacke! Och man får trampa som sjutton før att komma framåt. Men det ær bra motion! En mil per dag på en sådan cykel gør nog underverk før benen!
Flisan ælskar denna plats, speciellt stranden. Hit vill hon igen, fast inte med oss då utan med sina vænner (kan det bero på alla snygga killar som ær hær...)
Fabian ær rolig han. Kenneth och han satt och pratde om att nær han blir stor så kommer han ligga på en beach han med och spana på tjejer, då sæger han "Jag kommer aldrig ligga på en bitch"! Ska kanske vara tacksam før det!
Nær vi åt igår kvæll tror jag Flisan slog rekord i att blanda till den æckligaste maten. Grillad kyckling, potatissallad och lingonsylt! Urrk! Det var inte gott - hon tvingade oss alla att provsmaka!
Vi blir kvar idag med, behøver tvættas och provianteras!

Yesterday we spent again at the wonderful beach. The only thing that sucks is the terrible bikeride there and back to the port. The bikes you can borrow for free can´t even roll when it´s downhill! You have to pedal!And you also have to pedaling like hell to get anywere. But it is probably really good exercise! A mil a day on such a bike will do wonders for your legs!
Flisan loves this place, especially the beach. She wants to go back here agagain, but not with us - with her friends (it may be because all the nice guys that hangs here ...)
Fabian is really funny! Kenneth and he sat and talked about when he is older he too will be haning on a beach and checking out the girls, he answers "I will never lie on a bitch"! We should perhaps be grateful for that!
When we ate dinner yesterday I think that Flisan took the record in mixing the most disgusting food ever. Grilled chicken, potato salad and lingonberries! Urrk! It was not good - she made all of us try!
We are staying to day also, my brother needs to do some laundry and so!

Ny hamn (New harbor)

Så var det äntligen dags att kasta loss och gå vidare mot ny hamn. Efter vissa problem... Trots att vi haft el inkopplat hela natten så ville inte motorn starta när vi skulle lämna hamnen. Där stod vi alldeles snopna och fattade inte något! Snabbt tog jag mig fram till fören och flaggade till Micke och William att vi hade problem. Efter lite felsökning fick vi igång motorn (kopplade in elen igen) och kunde ge oss av. Väl till havs fick jag se en tumlare, liten delfin. Jag blev som ett litet barn!
Väl framme i Frederikshavn roade vi oss med att träna på att lägga till flera gånger - bara för skojs skull! Nej då, eftersom vi är så vana med att det är fullt överallt tog vi första bästa platsen, sedan upptäckte vi att det fanns massor med platser längre in i hamnen så vi beslutade oss för att flytta på oss. Precis när Flisan förtöjt båda aktertamparna fick hon det glada beskedet att det var dags att kasta loss igen... Men hon klagade inte!
Dagen tillbringade vi vid en underbar strand, var precis som utomlands! Fick tyvärr cykla ca 4 km för att komma dit, på lånecyklar som var totalt värdelösa! Vi var alldeles slut när vi kom fram så ett dopp i havet var precis vad vi behövde!

Finally it was time to cast off and move on to the new port. After some problems ... Although we had the electricity turned on all night so we could charge the baetteries the engine did not start when we would leave the port. There we stood, not understand anything! Quickly, I went to the bow and flagged to the William and Micke that we had problems. After some troubleshooting, we started the engine (linked into the electricity again) and could leave. Once at sea, I saw a porpoise, a small dolphin. I was like a little child!
Once in Frederikshavn we decided to change location three times - just for fun! No, because we are so used to the harbors beeing full, we took the first best place, then we discovered that there were plenty of seats further into the harbor so we decided to move there. Just when Flisan managed to moore both stern line, she received the happy news that it was time to let cast off again... But she did not complain!
The rest of the day we spent at a beach, it was just as Grecce! Did unfortunately have to cycle about 4 km to get there, on bikes that was totally useless! We were very tired when we arrived, so a dip in the ocean was just what we needed!

Mystiska ljud (Mysterious sounds)

Hmmm... sent på kvällen satt vi på vår båt och pratade om morgondagen osv. Helt plötsligt hörde vi och kände en duns i båten. Frågade killarna om de hade hoppat båten men givetvis svarade de nej. Lite senare på kvällen kommer Micke över till oss (han hade varit i sin båt och diskat) och säger åt oss att vara alldeles tysta. Stänger av filmen som vi kollade på och satt tysta som möss. Hörde ett surrande ljud underifrån båten, från vattnet. Vid Mickes båt lät det ännu mer, så mycket så att både han och grannbåten gått ut för att lyssna. Ser då även att lysen utom ett har slutat att fungera på vår brygga.
Barnen blev oroliga och jag försökte skoja bort det med att det var elektriska ålar som sökt skydd i hamnen osv. Men de var mer inne på konspirationer om att det var miniubåtar eller liknande. Det enda vi vet är att vi har ingen aning omvad det är som låter - för det låter mycket...

Hmmm ... late in the evening we sat on our boat and talking about tomorrow and so on. Suddenly we heard and felt a thud in the boat. Asked the boys if they had jumped or so, but of course they said no. A little later in the evening Micke came over to us (he had been in his boat doing the dishes) and tells us to be very quiet. We turned off the movie we were watching and sat quiet as mices. All of us heard a buzzing sound from underneath the boat from the water. At Mickes boat it sounded even more, so much so that both he and the neighboring boat went out to listen. We also noticed that all the lights except one had stopped working on our bridge.
The children became really scared so I tried to make fun of it, saying that it was electric eels who sought refuge in the harbor, etc.. But they were more into conspiracies that it was mini-submarines or something like that. All we know is that we have no idea about what it is - it really sounds a lot!