I sista sekund

 

Så var en riktigt rolig helg över.  Var länge sedan jag träffade mina kusiner och det var precis som om vi sågs igår när vi väl var tillsammans igen. Kvällen igår tillbringade vi först på bion sedan cyklade vi hem till Anna och Stefan, som böjd på supergoda ostar och otroligt gott vin. Och en massa skratt! Pratade om alla resor som man gjort, hotell och toaletter som varit mindre bra.

Hoppas det inte dröjer ett par år igen tills vi ses!

 

Dagen har tillbringats vid båten, åkte jolle till Elvina Marin för att handla lite saker till batterierna. Ditresan var underbar, med massor av sol och lagom vågor - tills vi blev översköljda av en våg från en motorbåt som inte vet vad max 5 knop betyder. Fick en anledning att köpa ett vattentätt fodral till min telefon! Turen tillbaka till båten var mindre rolig eftersom det blåst upp en hel del. Om jag säger så här, allt fick hängas på tork när vi kom till båten. Allt! Hann precis tillbaka till båten och fixa lite innan det small utav av bara den. Var bara att hoppa in i bilen och åka hem. Eller hem och hem, till Parre för att kolla så att han och Zafira var okej i hagen. Kändes som om åskan förföljde oss för när vi var där i hagen, ja då small det igen. Och när vi kom till Mc Donalds så small det till som attan, hade jag varit kissnödig hade det blivit en blöt Elisabeth igen. Blixten måste ha slagit ner alldeles utanför! Alla på restaurangen hoppade till och blev skitskraja.

 

Ganska skönt att det blev dåligt väder, så jag kan mysa under en filt och kolla på film - med gott samvete!

 

 

Håret faller

Vad tyst det blev här hemma när alla åkt. Och tomt! Theo och Fabian saknar redan lilla Wilma - gulligt! Vilka barnvakter de har varit. 

Passade på att klippa Fabian och Kenneth ute i solskenet, skönt att slippa allt hår inne. Som vanligt blev båda supernöjda. 

Medan Kenneth är och kollar Parre och fyller på vatten (Flisan jobbar, stackarn) passar jag på att njuta på solstolen innan det är dags för dusch och bio. 

Men en sak - vilken sommar vi har! Helt underbart! 

Nästan alla här

Det händer alldeles för sällan, men idag var det dags. Nästan alla kusiner (saknade Mona och Micke) med i stort sett alla barn träffades för en fika hemma hos oss. Så roligt! 

Småtjejerna Wilma och Signe fann varandra snabbt och givetvis var det studsmattan som gällde. Killarna, Elias, Konrad, Theo och Fabian försvann till PS3 - så klart! 

Full fart

Äntligen är de här, kusin Linda och finaste Wilma. Vilket bustroll, med så mycket vilja. Brås på sin mamma...

Dagen har vi tillbringat på studsmattan, i poolen, i solstolen! Bara haft det bäst med andra ord. På kort tid lyckades Wilma linda Flisan runt lillfingret, så nu får hon inte en lugn stund. 

Lite gnälligt blev det på eftermiddagen, och då kom Fabian och sa att han vill inte ha ett syskon till. Det går så bra som det är nu. Skönt, äntligen har jag fått över en på min sida. 

Längtar...

 

 

Uppe tidigt för att åka in till jobbet, ta hand om fakturering och godkänna killarnas tid så de får lön även den här månaden. Sedan hem för att plocka undan, handla och sedan kommer Linda och lilla Wilma. Är så länge sedan jag såg dem nu, längtar. Ska bli så roligt!

 

Väntar med spänning på att brorsan ska höra av sig och meddela att allt är okej med deras båt, så de kan segla till sin hemmahamn. Annars kommer Kenneth att segla till dem och bogsera dem sista biten. Sjöräddningen körde dem till Nabben, eftersom det var dit de var på väg. En liten miss...

Ring sjöräddningen

Oj, snacka om att få hjärtat i halsgropen! Var på väg hem från Kristinehamn när brorsan ringer och säger:

- Syrran, kan du göra mig en tjänst, ring sjöräddningen på 07....

Sedan bryts samtalet! Och jag får inte tag på varken honom eller William. Ni kan tänka er paniken, alla hundra tankar om vad som kan ha hänt som hinner fara igenom skallen... Kenneth fick ringa upp sjöräddningen och lämna senast kända position, klockslag, vart de är på väg, båttyp, båtnamn och hastighet de rör sig i. En kort stund senare ringer sjöräddningen och meddelar att de fått tag på dem och att de kommer ge sig ut till dem för att bärga dem. Ingen fara för besättningen. Puh! Äntligen kunde jag andas ut!

Visade sig att de hamnat i ett typiskt skitväder på Vänern, med stora vågor, åska, regn och kraftiga vindar. Deras jolle hade slitit sig, men de lyckades bärga den. Givetvis slår jolle med motor runt och de fick dra den upp och ner. Efter ett tag hördes missljud från s-drevet och genuan började även krångla. Det var då Micke ringde mig.... Som tur var!

Har precis fått besked om att sjöräddningen är framme hos dem och att allt är ok.  

Ser ostadigt ut

Kastade loss runt lunch för att ta oss till Sjötorp, där bilen väntade på oss. Hade även med oss Max som inte ville segla längre. Eftersom vi gick inomskärs så drabbades vi inte av några stora vågor, men vi anade vad som fanns på andra sidan öarna. Även himlen gav oss en del hintar om hur det kunde bli...

 

 

Ca 1,5 timme senare var vi framme i Sjötorp, gjorde en snygg tilläggning långsides, packade ur väskor och barn och sedan kastade Kenneth loss för ett ensamsegla hem till Kristinehamn. Vädret såg ut att bli bättre i alla fall...

 



Hämtade Kenneth vid 19.00 i Kristinehamn. Han hade haft en bra dag, i hans ögon, på Vänern. Det hade brallat på ganska bra och vinden kom från rätt håll för honom. Men det var vågor! Stora vågor!
Bilderna återger inte exakt men de största var ca 3 meter, jollen var vissa gånger högre upp än båten. Tur att vi inte var med säger jag!  Men, Kenneth älskade det! Och solen sken ju hela dagen....

Slut på batteri

 

Stannade en natt på Lindökroken, dels för att det blev mulet men även för att av någon anledning laddas inte våra batterier som de ska. Och Kenneth hade inte heller koll på hur mycket disel vi hade i tanken så han vågade inte köra igång motorn och låta den gå på tomgång för att ladda upp batterierna. Vår tankmätare har ju som sagt slutat fungera och normalt brukar vi alltid se till att tanken är full, men inte den här gången... Av någon anledning...

Så vi kastade loss och seglade mot Mariestad där vi visste att det fanns tankstation. Väl framme kom ösregnet! Och givetvis skulle vi först lägga till för att tanka, sedan lägga till på en tillfällig plats för att leta plats med el (så vi kunde ladda batterierna), lägga till Mickes båt tillfälligt, flytta vår båt till en elplats, lägga till Mickes båt utanpå vår båt medan vi letade ny plats till dem, fickparkera Mickes båt mellan två båtar och sedan, sedan var jag kall och blöt och frös. Satte på värmaren och lade mig och lyssnade på ljudboken innan det var dags för dusch och middag på grekisk restaurang.

 

 Vi är i alla fall väldigt bra på att lägga till numera....

Ingen mottagning

Har tillbringat ett par dagar på sjön och givetvis så fanns det absolut ingen mottagning där vi var. Vilket var både skönt och stressande.... Ingen 3G, ingen bloggning, ingen kontakt med Flisan osv.
Sist jag skrev var vi på väg till Lindögroken som ligger utanfrör Mariestad, och vi hade en underbar segling! Eller segling och segling, fanns ingen vind så det var motor som gällde.
Lindökroken var alldeles underbart. Vilket ställe att njuta solnedgång på!
När vi hade lagt till kastade Fabian och jag mig i vattnet, simmade runt coh njöt av det varma vattnet. Efter ett tag kom även brorsan med sin båt och vi gick till andra sidan ön för att grilla och kolla på solnedgång.
Det är sådana här dagar som gör att hösten känns mindre jobbig, så mycket fina mentala (och digitala) minnen att plocka fram alla mörka ruggiga höstkvällar.

 

Som en stor luftmadrass

Vindstilla på Vänern, går för motor mot Lindökroken. Killarna passar på att sola, fastsurrade på bommen. Superkul om ni frågar Fabbe. En del hopp i rep från mast har det även blivit, men då tittar jag bort. Där är vi inte riktigt överens jag och Kenneth om vad som är okej... Man överbord övning är jag inte sugen på...

Själv njuter jag av att ligga på däck och sola, känns som om jag ligger på en jättestor luftmadrass!

Tycker synd om Flisan som inte är med, men hon har det skönt hemma. 

Hoppas ni har en lika bra dag som vi! 

Tidig morgon

Vilken morgon! Vaknade tidigt av att det var pottvarmt i akterruffen, var bara att kliva upp. Fabian och jag tog en promenad runt Sjötorp, kollade in de som slussade, satt på en bänk och småpratade i morgonsolen. Så mysigt! Han är en klok liten kille, som dock försökte muta sig till både godis och muffins för att följa med ut med båten idag...

Ett par timmar senare vaknade äntligen de andra, så nu är dags att ta tag i dagen. 

Ordningen återställd

Så var ordningen återställd. Efter ca fem timmar kom äntligen Kenneth och Theo inseglandes i Sjötorp. Som vi längtat efter dem. Kusinerna tillsammans för några dagars segling. Saknar Flisan dock, det är så tomt utan henne. Som tur är så är Åsa med på Mickes båt så jag har någon tjej att prata med. Och hon är så trevlig och rolig. 

Flisan är hemma och tar hand om Parre, som knappt vill fångas in för att kollas så att han är okej. Jisses vad han galopperar iväg! Min mamma får agera chaufför så hon slipper cykla, så snällt. 

Nu ska vi njuta av några dagar till sjöss!

En sharingbox senare

Ca 45 minuter och en sharingbox senare är vi framme i Sjötorp, regnet smattrar mot rutan och det lockar inte det minsta att vara ute just nu... 

Vi ses

Vinkat av Kenneth och Theo! Ses i Sjötorp. 

I valet & kvalet

Packar båten för några dagar på sjön. Fabian vet inte om han vill åka med eller om vi ska ta bilen till Sjötorp. Han vill inte göra oss ledsna... Men jag har sagt till honom att det är helt okej. Att han måste göra det som känns bäst för honom. Vi får se hur det slutar...