Vackra fina DU

Älskade Felicia, idag är det precis 18 år sedan du föddes! Som jag hade längtat, väntat, undrat hur du skulle se ut. Att de skulle bli en liten flicka visste jag redan, fråga mig inte hur - jag bara visste att det var en liten prinsessa jag bar på. När du väl kom och jag såg ditt fina ansikte, dina vackra ögon fylldes jag av en sådan villkorslös kärlek, det finns inga ord som kan beskriva den känslan. Jag visste i samma sekund som du föddes, som jag tittade på dig, att min själv, mitt liv, mitt hjärta och min kropp skulle andas och leva för dig.
Älskade Felicia, så mycket skratt och glädje jag fått uppleva med dig. Du är så fylld av omtanke, livslust, talang, din själ är så ren och vacker! Varje dag tackar jag för att jag fått dig, även de dagar när vi är som hund och katt. När vi bara fräser åt varandra..

Jag vet älskade Felicia att vad du än bestämmer dig för att göra så kommer det bli bäst! Bara för att du är en så vacker person, som hyser så mycket omtanke och ödmjukhet för andra. Var noga med att bevara detta, låt dig inte påverkas av världen, låt det inte göra ditt hjärta hårt och kallt.

18 år och redo att ge sig ut i livet, skapa din egen historia, din framtid, stå på egna ben. Men jag vill att du ska veta att vart livet än tar dig, vart du än är - så kommer jag alltid vaka över dig, finnas vid din sida, slåss för dig, kämpa för dig. Fånga dig när du faller, stötta dig i allt.

Och Felicia, kom ihåg att du är värdefull och att du duger som du är. Låt ingen få dig att tro något annat!

Felicia, jag älskar dig mer än livet! Du är den vackraste och bästa dotter en man kan ha!

Lite mer...

Två dagar före julafton föll jag för Flisans bedjande blick och kramar, en tur in till Örebro och Marieberg skulle det bli. Inte för att köpa julklappar utan för att hitta en klänning hon kunde ha på julafton och sin 18-års fest. Men först skulle vi stanna till på stan och lämna in paket på posten. När vi skulle åka iväg så hoppade jag högt när en kille bankade på rutan och hysteriskt pekade framför bilen. Hjärtat slog i 180 och jag trodde att nu hade jag kört på någon.... Visade sig att det var en punktering på vänster fram... Puh! Snabbat samtal till Kenneth och han kom med lilla bilen och däcket kunde bytas ut mot reservdäcket. Och vi kunde ge oss av till Örebro.

 

 

 

Syskonkärlek! Det är fint det! Trötta killar slocknade i soffan i väntan på att dagen skulle ta slut så de kunde vakna till julafton.

 

Julafton, tyvärr blev det inte så mycket fotograferande. Flisan och mormor inled kvällen med lite prat om framtid, fester osv. Käns så bra att de har så fin kontakt.

 

Mellandagsrea! Fy vad jag ogillar det! Men, svag som jag är för min dotters bedjande blick så hoppade vi in i bilen för att ge oss av till Marieberg. Syns kanske inte så bra, men det var kö hela vägen från det att vi svängt ut på motorvägen. Kände huvudvärken komma smygande och jag ville bara vända och åka hem. Men - vi hade tur och hittade en parkering på en gång. Skyndade oss in och köpte skor, lämnade tillbaka ett spel, köpte present till Flisan. Skulle även lämnat tillbaka kläder på Kapp Ahl - men med 158 personer före mig i könvände jag på klacken och vi åkte hemåt. Till en mysig kväll hos mina föräldrar.

 

I morgon fyller Flisan 18 år. 18 år - shit vad tiden går fort! Och med anledning av det så var det besök på banken idag. För att fixa med hennes konton, internetbank osv. Fick vänta en stund och då passade Kenneth på att rita en julteckning. Stolt signerade han den när han var klar.

 

 

 

Tillbaka

Nu var det länge sedan jag skrev något. Det beror helt enkelt på att jag inte haft tid eller något att skriva om. Hamnade i ett läge där jag funderade mycket på vad jag skriver om, vem som läser det osv. Jag har ingen nischad blogg som handlar om mode, sport, politik eller liknande, utan den är mer som en dagbok där jag delar med mig av vad som händer i våra liv, vad vi gör osv. Så mina vänner och släktingar som vi inte träffar dagligen ändå får vara en del i vårt liv. Och efter ett tag kom jag fram till att jag ska fortsätta min blogg på precis samma sätt som alltid. Med att dela med mig av oss och vad vi gör.

Under några veckor skruvade vi möbler så knän och ryggar värkte, och tillslut blev vardagsrummet klart. Lagom till första advent. Jag älskar mitt nya vardagsrum - så fint med vita möbler.

December gick fort och det blev dags för Lucia. Eftersom Theo går i årskurs 6 så var de dem som lussade för skolan och föräldrarna. Vet inte vad det är men en tår trillar alltid när jag ser ett Lucia tåg. Så vackert.

Det skulle även firas Lucia i stallet och hästarna gjordes i ordning. Parre sprejades med glittersprej, flätor och rosetter i manen, glitter på pannbandet.

Flisan var Lucia och det var så fint att se.

Jag var själv med i Lucia tåget som tomte, ledde en liten shettis. Hela ridhuset var fullt av nära och kära - supermysigt!

Vi var även bjudna på julspel som hölls av Fabian och hans klasskompisar. De var så duktiga! Fabian hade en talroll och dagen till ära hade han tappat rösten. Så när det var hans tur att prata så var det med en mycket hes och bräkig röst han väste fram att de kommer från Österns land.

Skolaavslutningen var mycket efterlängtad - det har varit en lång höst och killarna var väldigt trötta på slutet. Som vanligt firas avslutningar med dans och sång, där alla klasser och lärare uppträder. En show jag aldrig missat. Var på plats i år med och som vanligt gick vi och fikade efteråt.

Fabian och resten av 4-orna sjunger in julen!

Och till sist... En riktigt God Jul och god fortsättning från oss