19 killar

Lyckliga killar efter en vinst!

Fabian och Lucas, utmärkelser för årets träningsflit och lagspelare

I våras fick jag ett infall av jag vet inte vad... men jag bestämde mig för att gå in som tränare för Fabians fobollslag. Började som fystränare en dag i veckan men har slutat med att jag är med på alla träningar. Och det är så kul! Jag älskar verkligen att vara med killarna, se hur de utvecklas, växer. 

Fabian ville först inte att jag skulle ta hand om varken fys eller annan träning, men efter några gånger var det helt okej! Nu gillar han att jag är med och tränar dem, hittar på saker med dem. Känns som om man gör något bra när spelarna bara blir bättre och bättre! 

Så tre dagar i veckan står jag på plan (två ute och en inne), ända fram till 20 december innan vi tar ett kort uppehåll. 

Inga problem med att komma på vad jag ska göra på fritiden....

Tänk, jag gjorde det

När jag fyllde år fick jag en present som jag inte hade önskat mig eller ens kände att jag ville ha.... Men, i början av september var det dags att plocka fram presentkortet och gå iväg - och skaffa mig en tatuering... En TATUERING! Shit alltså! Det har tagit tid att vänja mig med att ta en tatuering på armen och länge kändes det som om någon klottrat på min arm. Det var till och med så illa att jag hoppade till när jag såg min egen arm...
Men - nu börjar det kännas okej och jag kan faktiskt tänka mig en till... en kompassros i nacken eller så....

En doft sprider sig

Okej - jag erkänner! I år fuskar jag! Julskinka ligger i kastrullen och jag bara väntar tills jag ska få provsmaka den...

Det är fusk, jag vet. Skinkan ska göras iordning dagen före julafton, men ett besök hos bästa familjen Caris förstörde det. En knäckemacka med skinka och senap... Så ljuvligt gott! 

Doften av jul har spridit sig i hela huset -  Tror det får bli en nattamacka!

Mys och bus

Vilken otroligt härlig helg jag haft! I fredags stoppade jag in familjen i bilen och for till underbara familjen Caris i Hedemora. Det var så länge sedan vi sågs. Att komma hem till dem är som att komma hem! Barnen är som syskon! Allt är så enkelt. Fredagen var det bara mys, långt in på natten. När kidsen skulle sova (alla i samma rum) så fick vi oss ett gott skratt. Det var allsång som gällde - för att sjunga varandra till sömns. 

Lördagen var vi till Borlänge, barnen var och badade och vi vuxna shoppade. Första julklapparna! Jippie - nu är vi igång! 

Diana har fått ett nytt jobb, på Oppigårds bryggeri - och givetvis var vi tvungna att köra en liten ölprovning. Eller liten - 12 flaskor skulle smakas av. Uj uj uj...

Hittade många nya favoriter men även några som fick åka i slasken. 

Norsk karaoke fick avsluta kvällen - till allas glädje. 

Idag då, lugn start med frukost och mys under filtar framför tv:n - Boy Machine var det som gällde. En tur till Borlänge blev det idag igen, barnen fick ju inte shoppa igår...

Nu sitter jag här i bilen på väg hem och tänker på vilka underbara vänner vi har. 

Vet ni vad det bästa var med att säga hej då idag - det var att vi ska ses till helgen igen. 

Dags att umgås - telefoner samlas i köket 

Sjukling

Så var Fabian hemma sjuk -feber och halsmandlar som golfbollar! Men - När man är hemma sjuk och missar sin älskade fotbollsträning får man roa sig så gott det går. Vilket resulterade i ett gäng nybakade pepparkakor. Mums säger alla i familjen! 

Hur gick det här till...

Jag är fortfarande kvar på att berätta allt som hänt - det här året har verkligen varit ett år med förändring. För många!

I våras tog jag mig an en tränarroll för KB P03, började med att jag skulle ha fysträningar en dag i veckan men har nu slutat med tre pass i veckan, alla typer av träningar, administration osv. Och vet ni - jag älskar det! Det är så kul att se den förändring som killarna går igenom. Från att haft väldigt låg fysik till att nu klara plankan i tre minuter - det är belöningen för mig som tränare. Se hur fler kommer på träningarna, hur de börjat lyssna, ge 100 %. Det finns bara en baksida med detta.... jag har ju själv inte spelat fotboll.... bollrädd som jag är. Så för att killarna ska få den utmaning de behöver så jagade jag fatt på två tränare till. Det bästa som hänt det här laget! Nu får de bra träning i kombination med fys.

Fabbe och Lukas - stolta killar som fått utmärkelse för årets träningsflit och lagspelare!

Lång längtan

Så kom äntligen dagen då det var dags att packa resväskan och hoppa in i bilen för att i en vecka umgås med bästa familjen Tallberg Persson i Parga, Grekland. Två familjer, tolv personer! Snacka om roligt! Och trots en del regn hade vi så roligt! Som alltid! Det var verkligen kul att se att alla barnen kunde vara med alla, trots åldersskillnaden. Extra roligt var det att få ha med Flisans fina pojkvän Tomas. Till stor glädje för Fabian och Theo!
Om ni inte varit i Parga, åk dit - så mysig liten stad. Men var beredd på att gå mycket, det är backigt och för att komma till den fina stranden behövde vi först gå ner till byn, sedan uppför ett berg och ner på andra sidan. Ett berg låter väldigt högt, det var inte så högt och inte så långt - men nog jobbigt ändå. 72 trappsteg på vägen upp gjorde det hela lite jobbigare, Tomas passade dock på att köra lite fysträning med Fabian och det gjordes squats på varje trappsteg.
Så vad gjorde vi - åt massor med god mat, solade när solen var framme, promenerade runt, simmade, och resans höjdpunkt - en båttur till Paxos och Antipaxos med badstopp efter vägen där vi fick bada i det vackraste vatten jag sett men även simma i grottor.

Avslut och nystart

Fortsätter blicka bakåt, på allt som hänt!

I vintras blev jag kontaktad av ett företag som tyckte att jag skulle börja på IT-mästaren. Blev nyfiken och skickade min cv till rekryteraren. Kände sedan att nej, Jag är inte redo att byta jobb. Men - den här rekryteraren var envisare än envisast och tjatade på mig att i alla fall komma och träffa henne. Så till slut gjorde jag det och blev mer intresserad. Men, återigen kände jag att det inte var dags att gå vidare. Så jag ringde och sade att nej, jag kommer inte byta jobb...

Men tror ni hon gav sig? Icke då - så efter lite tjat så gick jag med på att träffa företaget som sökte en projektledare. Allt kändes så bra när jag väl träffade dem. Ett möte till blev det innan pappren skrevs på och jag skulle meddela min nuvarande chef att jag säger upp mig. Alltid lika jobbigt!

Så den 17 september slutade jag på CGI och började på IT-mästaren. Från ett jätteföretag till ett mycket mindre - men ett mindre företag med sådan utveckling framför sig, anställda som får en att känna sig hemma på en gång! 

Uppdraget jag på via CGI tog jag med mig till IT-mästaren så jag kunde vara med och avsluta transitionen av Transportstyrelsens IT-drift från Trafikverket till IBM. Och det uppdraget avslutade jag idag. Var med blandade känslor jag gick runt och tackade för mig, kramade om alla jag jobbat med i 1.5 år. Samtidigt som jag var överlycklig över att nu få ägna mig till 100 % på det nya, så var det så tråkigt att behöva säga hejdå till alla bra människor jag jobbat med, ett gäng som jag haft så kul med.

Så på måndag är jag 100 % projektledare på IT-mästaren (smygstartade för två veckor sedan) - ett beslut jag känner var helt rätt! 

Sommar och segling

Sommar för mig är samma sak som segling, precis som vintern är skidåkning och Kläppen. Och den här sommaren fick vi oss en härlig långsegling som äntligen gav mig en av mina "tick in the box" - att segla under Öresundsbron. Vi startade fredagen, samma dag som vår semester startade. Turen över Vänern var allt annat än rolig och vi for runt som en gummianka. I tolv timmar.... Allt annat än roligt och både barnen och jag ville hoppa av... Men som alltid när det lugnat ner sig så glömmer man bort det jobbiga... konstigt det där. Precis som förra året seglade vi med bästa vännerna Jörgen och Marina. Att vara ute med dem är så enkelt, vi har samma inställning och låter väder och vind styra oss. 

Snacka om resa vi gjorde....

Efter att ha seglat hela natten och förmiddagen lade vi till i Trollhättan - väldigt trötta och slitna tack vare alla vågor.

Från Trollhättan tog vi oss till Långedrag för att sova, tidigt på morgonen stack vi vidare mot älskade Vallda Sandö

Från Vallda Sandö var det dags för Varberg och Getterön - en favorit det med

Jag har även haft en ö som ett sådant där mål som jag bara vill till och det är danska Anholt. Om ni inte varit där så åk dit. Så fantastiskt vackert! Och man kan faktiskt ta sig dit med färja från Varberg.

Det är lite coolt att nordligaste öknen finns så nära oss... Och alla sälar som finns runt ön - finner inga ord.

Vår lilla fripassagerare

Från Anholt tog vi oss ner till Själland, och seglade längs kusten ner mot Öresundsbron. Vi passade även på att stanna i Skovshoved så vi kunde gå till Bakken. Självklart kom våra underbara vänner, Lisa med familj, dit. Som vanligt fick vi en helt underbar dag i deras sällskap! Barnen åkte karuseller, vi drack goda drinkar och pratade! Det var så länge sedan vi sågs!

Självklart blev det ett stopp i Lomma, Halmstad, Träslövsläge och igen - Vallda Sandö! 

I Trollhättan kom äntligen älskade Flisan och hennes fina Tomas! De skulle följa med oss resten av seglingen - vilken härlig känsla det är att få rå om alla mina fina.

Nattsegling var spännande - att helt ensam vara vaken och följa instrument... 

Avslutade vår underbara segling med att stanna på Trinne - vi ville verkligen inte att det skulle vara slut

Hemma - vi åkte en fredag och kom en en söndag, för att börja jobba på måndagen igen.....