Den 28/12-1995

Kommer ihåg den här dagen som om det var igår! En vecka över tiden var det äntligen dags. Mitt första barn skulle komma. Jag hade gått och lagt mig tidigt och vaknade runt 21.00. Värkarna kom regelbundet med ca fem minuter mellanrum. Vi tog oss till BB och hamnade på en egen sal, vilket var väldigt skönt! Den smärta jag kände kan jag fortfarande komma ihåg, det gjorde så himla ont! Tyvärr så var det inte enkel förlossning, barnmorskan hade problem med att få bedövningsmedlet att fungera som det skulle, ryggmärgsbedövningen slutade verka, jag blev illamående av lustgasen, akupunktur fungerade en kort stund - ja, som ni kan förstå så testade de verkligen allt så att jag skulle få lite lindring. Efter ca 12 timmar hade Flisan fortfarande inte kommit ut och det var nu det började bli riktigt tufft! Jag kräktes konstant! Efter ytterligare några timmar började Flisan påverkas och hennes hjärtljud började bli sämre. Läkarna pratade om kejsarsnitt men man skulle avvakta lite till. Tillslut så var både jag och Flisan så dåliga att man skulle larma för akutsnitt. De underbara barnmorska som varit med oss i två pass sa att nu, mu gör vi ett sista försök, att det skulle vara bättre för mig och Flisan och jag födde normalt. Vet inte vart jag fick mina krafter ifrån, men några minuter senare var Flisan född. När hon kom ut hade hon navelsträngen runt halsen och andades inte, så de tog henne och sprang iväg. Minuterna de var borta var de längsta i mitt liv! Ett dygn senare var hon äntligen född!

Flisan blev avdelningens älskling - hon var så fin! Hade långt mörkt hår som kunde sättas upp i tofs!

Klockan 21.44 föddes Ester Charlotta Felicia, hon vägde 3790 g och var 50 cm lång

Jag älskar dig!