Sedan vi flyttade in i vårt hus 1999 har vi hela tiden känt av att det finns någon mer i huset. Skåpsluckor som öppnas och stängs, rum som blir iskalla mitt i sommarvärmen, skuggor som glider förbi mm. I början var det ganska intensivt men sedan lugnade det ner sig. I samband med att Fabian föddes började vi uppleva mer och mer saker. Katter som hoppade och lekte i ett hörn i rummet, med någon som så uppenbart lekte med dem. När Fabian var ca 3 år berättade han för oss att vi hade en gammal farbor som bodde hos oss, han beskrev honom väldigt ingående och sa att han är snäll. Berättade inte för någon om det (vill ju inte bli stämplad som galen...) men ca en månad senare var några vänner till oss hemma hos oss på middag. Helena kände även hon av vår lilla farbror, och beskrev honom precis som Fabian hade gjort. Kan säga att det började kännas lite olustigt! Och samtidigt spännande! Men nu vet jag inte längre...
För ett år sedan såg Fabian en figur stå och titta på oss genom fönstret när vi fikade i trädgården, för några månaders sedan var det någon som klappade mig på rumpan när jag tömde diskmaskinen - men ingen var där! Skuggor glider förbi varje kväll när vi kollar på tv och stackars Felicia - hon har knappt sovit på två veckor! Vaknar på nätterna av att någon står och tittar på henne...
Någon som har ett bra tips på vad vi kan göra? Vi tror det är den farbror som byggde huset i början på 1900-talet....
Hade det bara varit vi eller jag som märkte av det skulle jag hitta en massa bortförklaringar... men det är fler som märkt av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar