Kände ni skalvet...

Killarna stack iväg och åkte skridskor på uterinken medan jag fixade middag. En och en halv timme senare hade de fortfarande inte kommit hem, klockan började dra sig mot 20.00 så jag ringde och kollade om jag skulle hämta dem samtidigt som jag hämtade Flisan från sin trädning.
Var ett trött och skadat gäng jag plockade upp! Fabian somnade nog när han satte sig i bilen, Theo höll sig vaken men mer var det inte och Kenneth, ja, han frågade om jag fått samtal från Linköping.
Han hade drattat på rumpan så det small, ena skridskon slog i smalbenet när han landade. Väl hemma visade det sig att benet var väldigt svullet... Hoppas han kan gå i morgon!
Undra om det finns sådana där koner som barn håller sig i när de ska lära sig åka även för oss vuxna, börjar bli lite orolig!