När vi skulle lägga till i Vänersborg vet jag inte vad som hände. Hade det varit sol ute hade Kenneth kunna skylla på solsting - men vet inte om det är en bra ursäkt när det regnat hela dagen.
I alla fall, vi glider sakta in mot kajen, vi vet att det är ankarlinor, jag är i fören - beredd att fånga upp linan. En tysk från grannbåten kommer ut och hjälper till, även en man som suttit och kollat på båtar. Jag ger Kenneth ankarlinan och tysken, vänlig som han är, talar om för Kenneth hur han ska göra. Men Kenneth förstod inte. När tysken började prata om att linan skulle föstas på andra sidan av båten sa Kenneth
- Men det går ju inte, då får jag ju linan över hela sittbrunnen. Tysken skalade lätt på huvudet och gick fram till mig. Snällt sa han att Kenneth inte förstår och sedan förklarade han för mig så jag kunde berätta för Kenneth. Gissa om vi fick oss ett gott skratt!
När vi var och handlade tyckte jag att det var bäst att ta en röd påse och en grön påse, så Kenneth fick träna lite på styrbord och babord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar