Varför ska det vara så?

Den här veckan drog skolorna igång och det betyder överfulla bussar. Och på en buss hörs det väldigt väl vad man pratar om, inget som våra tonåringar bryr sig om. Idag när jag satt på bussen hem kom det ett gäng tjejer som skulle till Karlskoga de med. Genast satte de igång att prata om hur fula alla är, att någon såg ut som om den var importerad från någon flyktingförläggning, hur man tänker som går klädd i en viss stil osv. Sedan satt det även några som börjat första året på gymnasiet. De här diskuterade hur deras respktive klass var. Till min förvåning hör jag hur killen (för här var det en kille och en tjej som pratade) säger att hans klass bestod av nördar och fetton!
Vissa av de här tonåringarna är personer som uttryckt sorg över Sigge som tog livet av sig förra veckan. Sagt att man ska ta hand om varandra, vara rädd om varandra. Att man ska hålla koll på alla, hjälpa den som är utanför. Så snabbt de glömmer! Inte ens en vecka senare sitter de högljutt och pratar illa om andra.

Vet de ens att det är den psykiska mobbningen sätter sig hårdast? Så som utfrysning, blickar, skratt, kommentarer om hur man ser ut osv, den psykiska mobbingen sätter djupa ärr inombords, ärr som är svåra att läka. Om de ens läker helt någonsin!

Varför mobbar man en annan människa? Handlar det om avundsjuka, osäkerhet i sig själv, far de illa i hemmet och vill ge igen på de som är svagare eller annorlunda? Vad tror ni? 

I skolan får eleverna lära sig att inte mobba, att det är fel att skada en människa på det sättet. Men ändå...
Skärpning!