Idag var det inte roligt att komma hem. Hittade Flisan i tv-rummet, pratandes i telefon. Hörde på en gång att det var något på gång, hörde hur hennes röst var på gränsen att hålla, att tårarna inte var långt borta.
Förstod ganska snabbt att det var Anton hon pratade med... I nästan ett år hade de varit tillsammans och nu tog det slut. Vackra ord från honom visade sig inte vara värda mycket och han hade redan gått vidare, men inte gjort slut... Fått henne att tro och hoppas...
Oh, det gör så ont i mitt hjärta av att se henne så arg och ledsen. Så sårad! Jag vet att detta är något de måste gå igenom, men jag vill så gärna skydda henne. Tyvärr kan jag inte skydda, bara finnas där. Stötta, ta emot med öppna armar, hålla om henne, lyssna.
Älslade Flisan, du är värd så mycket mer! Du förtjänar inte mindre än att bli behandlad som en prinsessa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar