Kom hem för några timmar sedan. Ibland är det så skönt att komma iväg, bo på hotell och bara tänka på mig själv, inte bry sig om att det ska fixas frukost, eller tjata på barnen om att de spelat för länge.
Men samtidigt finns inget underbarare än att komma hem, mötas av varma kramar från min underbara familj.
Satt i soffan och kollade på tv med kidsen efter maten, när Fabian helt plötsligt vänder sig om och pussar på mig och kallar mig "Min lilla snöflinga"! Så mycket kärlek lyste det ut hans ögon!
Frågade honom varför han kallade mig sin lilla snöflinga, och efter en stund sa han:
- För att du är liten men utan dig så blir det inget. Du är en flinga! Flingan som gör allt!
Ser mig nog mer som en heffaklump än en liten flinga...
Min lilla skrutt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar