Fjollmamma

Så var vi framme i Kläppen. Jag och grabbarna! Kenneth är i Stockholm och Flisan är hemma. Oj vad det var svårt att säga hejdå till henne... Vilken fåntratt jag är! Det är ju inte så att hon ska flytta eller så, vi ses ju om några dagar - men jag saknar henne så. Hon är så rolig! En enorm källa av glädje och bus.

Var länge sedan jag var till Sälen med bara killarna, men det ska bli mysigt. Fast jag måste erkänna att köra hit själv är ingen favorit hos mig. Ni som åkt vägen till Sälen förstår kanske vad jag menar. Efter Filipstad kommer man först till Långbansände, efter det är det ca 10 mil i ensamhet med diverse olika små byar som är nästan öde. Jag som sett en del skräckfilmer tänker genast på Wrong Turn osv. Med andra ord inte ett ställe jag vill få fel på bilen eller så. Knappt då jag ville stanna när Theo behövde kissa...

Men nu sitter vi här, myser i husvagnen. Imorgon är det äntligen dags igen, som vi längtat. Snow parken väntar!