Bild: Stall Högåsen
Oj, nu var det länge sedan jag uppdaterade er på vad som händer i våra liv. Sedan vi skaffade Parre rusar tiden fram, och när jag kommer hem på kvällen är jag så trött så min dator åker väldigt sällan fram. Men det ska väl ses som ett friskhetstecken... Betydligt mindre med kvällsjobb och mer tid med familjen. Eller delar av den, den del som följer med till stallet vill säga.
Kenneth och jag har fått dela upp oss för att hinna med allt, jag tar stallpass med barnen och han tar hand om båten. Ett himla farande fram och tillbaka mellan stall - Kristinehamn och hemmet. Vi har ju bara en bil och lite lata är vi när det kommer till att cykla till stallet. tar ca 30 minuter om det inte blåser motvind - för då tar det minst 45 minuter.... Speciellt om vi cyklar Flisans väg som är betydligt längre men plattare än min väg.
Tänk att skolan snart är slut! Jisses vad fort det går! Har svårt att fatta att Fabian ska sluta 3:an om bara några veckor, inga mer barn på lågstadiet. Känns lite overkligt. Aldrig mer Rävåsen! Med fyra barn blir det ju några år som vi sprungit där på skolavslutningar, olika teatrar osv. Kommer sakna den underbara skolan.
Idag var det min tur att få pyssla om Parre själv, och givetvis såg jag fram emot en underbar ridtur i solen. Men av någon anledning så var Parre alldeles nipprig. Dansande fram över vägen, kändes som om vi försökte oss på ett balettpass till häst! Och rädd var han för allt! Blåsten, sin egen skugga, gräs som fladdrade - allt. Livrädd blev han för stallkompisen Birk, som fick honom att hoppa sidledes, ner i diket mm. Att jag höll mig kvar var ett under. Tillslut gav jag upp, insåg att det inte skulle bli en trevlig ridtur. Ni som har häst, eller erfarenhet av hästar - kan det vara havret som ställer till det? Vi började ge honom havre för en vecka sedan (bytt ut ett mål om dagen till havre/lusern).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar