Igår satt vi och pratade om segling igen. Jag vill så gärna att Fabian ska gilla det, precis som vi gör. Berättade för Fabian att mormor och morfar sagt att han så gärna får bo hos dem under tiden vi seglar, och det ville han mycket hellre. Vi fortsatte prata en stund, pratade om kul vi hade på sista seglingen förra sommaren (bilderna är från den), hur han, Theo och kusinerna Max och William badade, åkte jolle, hoppade och gungade från masten. Det mindes han och ett litet leende kröp fram. Men han ville inte ge vika - han ska aldrig mer segla. Ville inte tjata på honom så jag sa att han gör precis som han vill, han får jättegärna bo hos mormor och morfar, att jag förstår att han tycker att det är otäckt osv. Då kröp han upp i min famn, lade sina armar omkring mig och sa: "För din skull mamma kan jag följa med"
Alldeles rörd höll jag om honom jättelänge! Hoppas att vi kommer iväg idag på några dagars segling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar