Ring sjöräddningen

Oj, snacka om att få hjärtat i halsgropen! Var på väg hem från Kristinehamn när brorsan ringer och säger:

- Syrran, kan du göra mig en tjänst, ring sjöräddningen på 07....

Sedan bryts samtalet! Och jag får inte tag på varken honom eller William. Ni kan tänka er paniken, alla hundra tankar om vad som kan ha hänt som hinner fara igenom skallen... Kenneth fick ringa upp sjöräddningen och lämna senast kända position, klockslag, vart de är på väg, båttyp, båtnamn och hastighet de rör sig i. En kort stund senare ringer sjöräddningen och meddelar att de fått tag på dem och att de kommer ge sig ut till dem för att bärga dem. Ingen fara för besättningen. Puh! Äntligen kunde jag andas ut!

Visade sig att de hamnat i ett typiskt skitväder på Vänern, med stora vågor, åska, regn och kraftiga vindar. Deras jolle hade slitit sig, men de lyckades bärga den. Givetvis slår jolle med motor runt och de fick dra den upp och ner. Efter ett tag hördes missljud från s-drevet och genuan började även krångla. Det var då Micke ringde mig.... Som tur var!

Har precis fått besked om att sjöräddningen är framme hos dem och att allt är ok.