Och så var dagen här, dagen då Flisan, Lisa och familj lämnar oss. Så tråkigt! Killarna ville inte släppa Flisan och självklart trillade det tårar. Inte blev det bättre av att Lars kom för att säga hejdå till Flisan, med tårar i ögonen...
Vi är för sorgliga! Flisan stortjöt på bussen, jag utanför.
Vet inte vad som är bäst - vara den som lämnar eller vara den som blir kvar?
Men det är nog att bli kvar...
Lisa och jag har redan börjat planera nästa år - och då är det två veckor som gäller. För alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar