Det ena efter det andra.... Idag ringde mamma och var ledsen! Hjärtat höll på att stanna när hon berättade att pappa är inlagd på grund av att han knappt kan andas. Allt som hände för ca fyra år sedan bara ramlade över mig och jag blev alldeles kallsvettig, tårar som brände. Ville inte sitta kvar på jobbet.
Efter att ha fått syrgas och vätskedrivande under dagen mår pappa bättre nu på kvällen, men man vet inte varför han har så mycket vätska eller rosslar som han gör.
Det var väldigt skönt att få träffa honom, krama om honom, se att han orkar skoja och vara lika bestämd som alltid.
Älskade pappa, det gör så ont i mig när jag ser hur du mår! Även om det inte är någon överhängande fara så är det så jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar