Smög ut i hallen för att hämta larmdosan. Med telefonen och larmdosan redo gick vi ut i köket för att hämta något att försvara oss med om det nu var någon i källaren. En kniv fick det bli.
Smög ner i källaren, Theo hade telefonen redo att slå 112 och jag redo att trycka på panikknappen på larmdosan. När vi kom ner var dörren stängd, det hördes inte ett ljud. Insåg att kidsen förmodligen inte stängt dörren efter sig och att den blåst igen. Puh! Andades ut och kollade igenom resten av källaren, men Theo hack i häl. Väl uppe igen kramade jag om Theo och tackade honom för att han följt med mig ner. Så gullig va r han när han svarade att han inte kunde låta mig gå ner själv, att han var tvungen att se till att jag var säker. Det är min prins det!
Kan bara hoppas att de lärt sig att stänga dörrarna efter sig...
Jädrar vad rädd jag var! Kommer nog dröja innan jag somnar ikväll....



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar