Idag för tretton år sedan vaknade jag med fjärilar i magen. Det var dags för vår bröllopsdag.
Felicia och jag åt frukost och sedan bar det av till Hudfixarn för att bli sminkad och Sara för att fixa våra frisyrer. När det var dags att sätta oss i limousinen för att åka iväg till bröllop var jag hur lugn som helst - det var först när vi kom fram till gården (vi gifte oss utomhus) och jag såg alla släktingar och vänner, då brast det. Tårarna börja trilla! Tänk att jag alltid ska gråta på bröllop!
Idag firar vi spetsbröllop med att åka till båten och fixa så vi kan sjösätta.
Älskar dig Kenneth!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar