Kläppengänget och sommarturné

Oj, vet inte vart jag ska börja... Det var så länge sedan jag skrev något så det har varit svårt att komma igång... Tack alla som hört av sig och undrat vart jag tagit vägen - kul att se att det faktiskt finns de som läser min blogg och som saknar mig när jag inte skriver. Jag ber om ursäkt om det tagit mig så lång tid att hitta hit igen...

Så - vart ska jag börja? Tror jag börjar med sommaren! Vilken sommar jag haft! Helt underbar med massor av roligheter. Den här sommaren har verkligen gått i vänners tecken! Både till havs och på land.

För första gången på alla år har vi träffat "Kläppen-gänget" på sommaren, ingen snö, inga skidor - utan sol, grillkvällar och bad! Började med midsommar i Falun. Hela gänget (17 stycken) "campade" i familjen Lindqvist trädgård, det var nog den bästa midsommar jag haft!

Efter det kom alla hem till oss och den lillan skaran utökades med två personer (Felicia och Tomas). Återigen var det camping i trädgården, Boda Borg och massor med skratt. Mammor mot pappor, killar mot tjejer! Vilken dag vi hade på Boda Borg - barnen slog lätt oss vuxna! Långbord dukades i vardagsrummet och alla 19 kunde umgås och ha det underbart. Förutom Boda Borg var vi till Alfred Nobels Herrgård och vi tog även en kort tur med vår båt. Japp - alla 19 klämde sig in på båten... vissa fick till och med sitta i jollen. Jag kan lova att det blev häpna miner när vi kom in i Kristinehamns gästhamn och det vällde ut 19 personer som skulle äta glass....

Vi fick även ett extra besök av fina underbara familjen Caris. Så mysigt att få rå om dem. Tänk hur slumpen avgör vilka man lär känna, och jag är så glad att Diana ringde mig för flera år sedan och frågade om vi skulle komma tillbaka till Kläppen igen. Våra barn hade umgåtts hela säsongen och deras döttrar ville vara säkra på att vi skulle komma tillbaka. Nu är våra barn som syskon! Deras snabba besök hos oss på sin resa ner till västkusten bjöd på en tur till skateparken, gymmet vid Möckeln och självklart - Ostindiefararen! Mäktigt!

Sist var det att åka till Hedemora, äta kräftor, bada och turista. Fick oss en dos av både vacker miljö och ett glömt förflutet. Vackra miljön stod Silvbergs gruva för - jisses vilket ställe. Medeltida ödekyrkogård, vattenfyllda gruvschakt som ger ett fantastiskt vackert vatten - och självklart fascinerades vi av det 240 meter djupa gruvhålet som ska rymma bilar, motorcyklar, båt och kanske till och med människor...
Det förflutna- det stod Säter för... Gamla fasta paviljongen fick det att krypa i mig när vi kikade in i rummen. Obehagskänslan ville inte riktigt försvinna och det kändes som om ett gäng osaliga själar kretsade runt oss. Var även till museet och fick en guidad visning. Våra barn har nog aldrig varit så tysta och stilla som då... Att få se hur de hade levt, och få vetskap om hur lätt det var att hamna där - och aldrig kunna komma därifrån - det fick nog oss alla att tystna, tänka....

Tänk vad mycket vi fått uppleva med våra vänner! Vilken sommar vi haft med dem och vad jag längtar till  vintern och alla dagar i backarna och kvällarna i samlingsrummet.

Imorgon kommer det mer sommar och mer vänner - men nu är det kvällen!