Men... vad hände...

Efter förra helgens seglats hem till Kristinehamn hade vi bestämt oss för att ta med barnen ut på en härlig segling där det skulle fiskas och grillas och övernattas i en naturhamn! Tji fick vi! Dagen började bra, med underbart väder och fiske – dock inget napp! Efter några timmar närmade vi oss Alvön och efter att ha sett att det redan låg andra där beslutade vi oss för att segla vidare till Långön. Det var då allt började gå fel! Så fel som det bara kan gå!
På väg ut från Alvön lyckades Kenneth köra på en sten, men som tur är så skrapde vi bara i och jag sa till honom att vi åker härifrån, det är för grunt vatten för att gå in till Långön. Kenneth höll med om det och styrde ut från öarna – men valde att inte följa samma väg som vi kom in eller mellan "prickarna" – vilket resulterade i att vi helt plötsligt hör larmet från ekolodet som varnar för att nu är det grunt vatten! Innan Kenneth hann reagera hade vi gått på grund – rejält! Vi satt fast! Kartorna visade inget grund, GPS visade att det skulle vara betydligt djupare än det var! Barnen skrek, trodde att vi nu skulle på bo där för alltid (kunde hoppat i och gått i land så grunt var det….) Efter en stunds försök att komma loss genom att luta båten osv insåg vi att det bara fanns en sak att göra – ringa sjöräddningen! Pinsamt värre! I alla fall, vi ringde dem och förklarade läget, position osv. De lovade att skicka ut någon till oss så fort de kunde. Under tiden började vi spela spel med grabbarna som började tycka att det var ganska så spännande! Några unga killar på en trollingbåt kom förbi och frågade om de skulle hjälpa oss – men backade ur efter ett samtal med förmodligen sina föräldrar eftersom de snällt informerat dem om att om de hjälpte loss oss och något hände med vår båt skulle det vara deras fel! Ja ja, vi spelade vidare och väntade på sjöräddningen.
I full fart kom tillslut sjöräddningen och en bit ifrån oss insåg de att det var extremt lågt vattenstånd. De kunde i alla fall ta sig fram till oss, vi fick en tamp och så drog de loss oss. Oj vad det lät i båten! Tänkte att nu jäklar lossnar kölen!
Med löfte om att bli medlemmar slapp vi den fina prislappen på 8000 kr som det annars skulle ha kostat oss att bli hjälpta! Våra hjältar följde efter oss en bit för att se så att allt fungerade som det ska, att vi inte tog in vatten osv.
Väl i hamn igen åkte vi hem till bästa vännerna Ingela och Jon, där Kenneth fick sig en dos hån. Utmattade tog vi tacksamt emot erbjudandet om att sova kvar hos dem.