Så hände det som bara inte får hända. Men som händer alla någon gång på sjön. Nej, vi gick inte på grund!
Jag föll överbord!!! Fullt påklädd, inte en droppe alkohol i mig! Hur gick det till då?
Jo, när vi väl var framme vid Långön var det fullt så vi fick lägga oss bakom två båtar (hade vi inte haft en köl som är 160 cm hade kommit ända in till bryggan). Efter all förtöjning packade vi en matkorg och skulle gå upp till de andra. Så långt kom ju inte jag då...
När jag skulle hoppa i land från båten bredvid oss gick allt tokfel! Deras båt stack upp ganska mycket så det var långt ner till bryggan, ingen peke hade de och rullen satt precis där man skulle tråckla sig fram. Och en bit från bryggan låg de med. När jag landade på bryggan fastnade jag med foten i en tamp som hängde och kände att nu, nu far jag i. Försökte hålla mig kvar i båten med ena handen, vilket inte hjälpte ett dugg. Snarare tvärtom - nu har jag sträckt hela axeln och armen. Såg säkert skitkul ut när jag vevade med andra armen för att undvika att åka ner mellan två båtar. Det sa i alla fall plums innan jag ens hann ropa på hjälp. Sedan kände jag bara hur jag sögs ner, fick kämpa för att ta mig upp till ytan. Hade ju på mig jeans, tjock tröja, skor - allt! och jädrar vad tungt det blir. Jag brukar aldrig titta under vatten, men av någon anledning gjorde jag det och såg absolut inget. Innan jag förstod vad som var uppåt började paniken komma. Något drog ner mig - insåg sedan att det var mina kläder... NOTE TILL MIG SJÄLV - Barnen ska träna klädsim!
i alla fall, fick simma bort till andra änden av bryggan för att kunna ta mig upp och väl uppe på bryggan släppte adrenalinet och chocken kom. Kände hur jag svalt halva Vänern, hade ont i huvudet och en arm som gjorde skitont. Kenneth fick hjälpa mig av med kläderna och när jag skulle ta mig upp på deras båt igen var det bara att inse - fanns inte en chans att jag skulle lyckas med det. Så - jag fick hoppa i igen och simma runt till vår båt och ta mig upp på badstegen.
Kvällen fick ett snopet slut, i stället för att umgås satt jag insvept i en filt inne i vår båt och huttrade.
Självklart hade jag haft telefonen i min ficka så nu ligger den på tork. Vi kan vi, jag och Flisan. Två dränkta iPhones på mindre än en vecka. Håller tummarna att den ska starta igen...
Varför har inte alla en peke på sina båtar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar