Gråter, det är så hemskt...

Har gråtit floder de senaste veckorna... Vi visste när vi skaffade häst att vi en dag skulle behöva fatta det hemska beslutet att älskade Parre inte ska få finnas mer. Det vi inte visste var att vi skulle behöva fatta det beslutet redan efter ett år...

Vi märkte att Parres vänstra bakben vek sig ibland när vi tränade honom, men tänkte att det är för att han är så stel. Men senaste tiden har benet inte orkat och det har vikt sig hela tiden. Vi tog kontakt med en veterinär som kom med de hemska beskedet att med tanke på hans ålder så fanns det bara två alternativ - ta bort honom eller låta honom sluta som sällskapshäst. Vi satte ut annons men har inte lyckats få någon som vill ha honom, så tillslut fick lov att fatta beslutet - Parre ska få somna in och springa på de eviga gröna ängarna. Det är så hemskt, jag gråter och gråter... Att ta avsked var det jobbigaste jag gjort. Jag ville inte vara med när det var dags....

I torsdags åkte Kenneth ut för att träffa den som skulle ta bort Parre! När han åkte bröt jag ihop... Tyvärr så ringde Kenneth efter en kort stund och sa att jag var tvungen att komma, det gick inte som planerat. Parres grimma hade gått sönder så han var utan grimma i hagen. Vilket resulterade i att vi inte lyckades fåna in honom. Det är nog den värsta stunden i mitt liv, springa runt och försöka fånga in honom bara för att kunna ta bort honom. Jag grät floder... vilket inte gjorde saken bättre...

Vi fick ställa in allt och ska göra ett nytt försök på måndag eller tisdag nästa vecka. OM vi lyckas fånga honom. 

Igår försökte vi igen, Kenneth stod i hagen i spöregnet i över en timme för att få hans förtroende, så vi kunde få på en grimma - men det gick verkligen inte. 

Idag ska vi försöka igen... Och imorgon....

Ni som har häst - vad gör vi? Hur ska vi lyckas fånga honom? Vad händer om vi inte får tag på honom? Han har en enorm hage att springa i...