När man vaknar mitt i natten av att telefonen ringer, då vet man på en gång att något hänt. Speciellt när brorsan med gråt i rösten säger att du måste komma hit nu...
Sitter på IVA i Karlstad sedan flera timmar tillbaka, håller pappa i handen och ber om att han ska bli bättre. Han är envis som attan, min älskade pappa, så det blir nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar