Motorhaveri (Engine failure)

Fy tusan vilken dag vi har haft! Lämnade Säby vid nio i morse, hade det underbart i solskenet, fiskade och fick upp tre makrillar. Vädergudarna hade lovat i stort sett vindstilla men de hade fel! Vi seglade i ca 5-6 knop - perfekt segelväder. Efter lunch började det mindre roliga! Skulle starta motorn för att vara säker på att kunna gira för ett fartyg. Och motorn vill inte starta! Kenneth går ner och kollar läget, vi trodde att tomgången ändrats av någon anledning! Men inte det inte - vatten sprutade in! Bara att larma Micke! Vi beslöt oss för att segla så långt vi kan (eller i alla fall in på svenskt vatten) innan vi larmar sjöräddningen. Fabian blev jätteorolig! Han sa "Bara att gå ner i förpiken och dö nu då, det är bara det vi kan göra, vi kommer aldrig komma hem"! Stackarn, han grät, jag grät för att han grät! Men vi tröstade honom med att sjöräddningen kommer att hjälpa oss. Vid fem på kvällen hade det mojnat helt och vi stod still. Micke fick larma sjöräddningen åt oss eftersom vi inte hade täckning på mobilerna och inte heller tagit den VHF kurs man måste ta för att få använda VHF´n. När han väl fick kontakt med dem får han till svars "Ni är för långt ut, (ca 12 distans), ni måste segla längre in. Det kommer att komma vind igen". Snälla som vi är guppar vi runt där, livrädda för att trålare ska komma för nära osv. Vid sju tog Micke kontakt med dem igen. Det var fortfarande vindstilla! Och får då det enormt glada budskapet att de inte tänker åka ut och hjälpa oss. Han kan ju bogsera hem oss?!? Men va fan, hur tänker de! Där sitter han ensam vuxen med två barn - och han ska bedriva "räddningsaktion". Paniken bröt ut i Fabian, jag började också tycka att nu var det inte roligt längre. Theo, vår kluriga lilla son, föreslog att vi skulle flytta fästet för utombordaren till badstegen sedan använda oss av utomjordaren! Vilken bra idé! Kenneth började fixa, men då anropar Micke oss och säger att han bogserar oss. Tampar förberedes, ovh vi var igång. Hurra! Tack Micke för att du är så otroligt duktig! Märks att du haft sjön som yrke (flottan)! Det började mörkna omkring oss, trålare som inte tog hänsyn till oss gjorde att vi fick gira runt. Ett tag hade vi en trålare på väg rakt emot oss, Micke började tuta "bogsering pågår" och lysa med lampa mot dem. Tllslut saktar de in, tar fram en gigantisk lampa och lyser mot oss. Tllslut fattar de vad som pågår och ändrar sin kurs! Vid ett på natten började vi närma oss hamnen på Björkö och det var dags för nästa steg - vi skulle angöra vår båt till Mickes åt, långsides! Lite nervöst var det, och stackars Flisan och William var tvungna att vara vakna och hjälpa till. Theo och Fabian hade vi nattat, kändes bäst så. Med oro i magen påbörjade vi angörningen och det gick perfekt! Precis som om vi aldrig gjort annat! Sakta närmade vi oss hamnen, Micke lyser upp med en strålkastare - vi ser en plats som passar för två båtar (Det är så här det måste kännas att ha en katamaran). Trots att det är folk vakna, som dessutom reser sig och tittar på det som händer, på samma brygga som vi ska lägga till vid, är det ingen som kommer för att hjälpa oss. Återigen gjorde Flisan och William ett toppenjobb med förtöjning! Nu sitter vi här, vid två på natten och dricker en wiskey! Det har vi förtjäntat! Kroppen är alldeles slut efter dagen, all oro och ilska! En snabb koll på motorn gjorde oss inte gladare, det är nog värre än topplockspackningen... Jörgen, ängel som han är, har under kvällen googlat fram verkstäder, priser på motorer mm. Men nu ska vi ta natten, i morgon, eller idag blir det ju, ska vi försöka få tag på någon som kan kolla på motorn! Om vi hade lyssnat på sjöräddningen hade vi fortfarande legat kvar och guppat ute till havs...

Oh shit what day we have had! Left Saby at nine this morning, had a wonderful time in the sunshine, went fishing and caught three big mackerel. Weather gods had promised virtually no wind, but they were wrong! We sailed in 5-6 knots - perfect sailing weather. After lunch it all started! We were going to start the engine to be sure that we could turn for a ship ahead of us. And the engine would not start! Kenneth went down and to check what's up, we thought the idle changed for some reason! But no - water spurted in! We turned off the engine and alerted Micke! We decided to sail as far as we could(or at least into Swedish waters) before we alert the coastguard. Fabian was very worried! He said "Just go down into the forepeak and die now, that's just what we can do, we will never come home"! Poor guy, he cried, I cried because he was crying! But we consoled him with the fact that the coastguard will help us. At five in the evening, the wind had died completely and we were standing still. Micke called the coastguard on the VHF for us because we did not have coverage on cell phones and had not taken the VHF course that must be taken in order to use VHF'n. Once he got in touch with them, they said, "You are too far out, (about 12 distance), you have to sail farther. There will come the wind again." We stood still on the water, terrified that trawlers should come too close, etc.. At seven Micke took contact with them again. There was still no wind! And the coastguard hade the the huge good news that they will not go out and help us. They said that Micke could do it himself! He could tow us home?!? What the hell, how can they! There Micke sits alone with two children - and he will conduct "rescuemission". Panic broke out in Fabian, I began to think that it was not fun anymore. Theo, our smart little son, suggested we move the bracket for the outboard to the bathing ladder and then use that engine! What a great idea! Kenneth started to fix, but then Micke call us and says he tows us. Ropes prepares, we fixed it and could leave. Hooray! Thanks Micke for being so good at this! Can see that you had the Navy as a profession! It started getting dark around us, trawler ignored us forced us to turn around. For a while we had a trawler coming directly toward us, Micke began to honk "towing in progress" and shine light on them. Finally the trawler sees us, takes out a gigantic lamp and lights at us. The trawler realize what is going on and change their course! At one o'clock we started to approach the port of Björkö, and it was time for the next step - we would tie our boat to Mickes, alongside! It was a little nervous, and poor Flisan and William had to be awake and help. Theo and Fabian had gone to sleap. With anxiety in my stomach, we started "connecting" our boas, and it worked perfectly! Just like we have never done anything else! Slowly we approached the harbor, Micke lit up with a headlight - we saw a place that fits for two boats (this is how it must feel to have a catamaran). Although it is people awake, which also gets up and looks at what is happening on the same bridge that we should dock on, no one comes to help us. Again did Flisan and William a great job! Now we sit here, at two in the morning and drink a whiskey! We have earned that! The body is worn out after this day, all the worry and anger! A quick check of the engine made us no happier, that's probably worse than the head gasket ... Jörgen, angel that he is, during the evening he googled workshops, prices on engines and more. But now it is time to take the night, tomorrow, or today acually, we will try to find someone who can check on the engine! If we had listened to the coastguard we would still be laying around out at sea...