Theos otursdag (Theos unlyucky day)

Tänk att en dag som började så bra kan vända så snabbt till något mindre bra, eller riktigt dåligt till och med. Dagen började med mys i soffan medans vi packade väskor till stranden. Troget väntade de fruktansvärda cyklarna! Alldeles lycklig klarade Theo en jobbig backe idag, han har gått uppför de andra dagarna. Strax före stranden hände det! Han slinter med ena foten och cykeln välter. Hör honom skrika att han inte kan andas och det första jag tänker på är att nu slog han i huvudet. Efter att snabbt kollat över honom lyfte jag hans armar över huvudet och fick honom att andas genom näsan - han hyperventilerade, var rädd att han skulle svimma. När han väl lugnat sig kunde vi kolla mer noga vad som hänt. Armbåge och knä uppskrapade, men hans "pektå" (kom fram till att jag inte vet vad tån heter så vi döpte dem till stortå, pektå, långtå, ringtå och lilltå) var det sämre med. Nageln hängde löst, ett stort hack rakt in på själva tåspetsen och den var alldeles svullen och blå. Kenneth tog honom på ryggen och vi skyndade oss ner till badvakterna som fick kolla över honom, tvätta rent och plåstra om honom. Med löfte om present mådde han lite bättre.
Har precis tagit bort plåster på tån och gjort rent. Finns ett gruskorn som måste bort, men det tar vi i morgon. Nu är det massor med kärlek och mys som gäller.

A day that started so well turned so quickly into something less good, or really bad even. Theo and Fabian began the day with a snuggle on the couch while I packed the bags for a day at the beach. Faithfully waited the terrible bikes for us! Quite happy Theo managed to bike up a tough hill today, he has walked up the other days. Just before the beach it happened! Theo slips with his foot on the pedal and the bike tips over. Hear him yell that he can not breathe and the first thing I think of is that he hit his head. After quickly checked him out, I lifted his arms over his head and got him to breathe through his nose - he was hyper-ventilating, I was afraid he would faint. Once he calmed down, we could check more carefully what has happened to him. Elbow and knee scraped, but his "pointingtoe" (found that I do not know what the toes are called so we named them to big toe, pointing toe, long toe, ring toe and little toe), was really bad. The nail was hanging loose, a big gash right to the very tip of his toe and it was all swollen and blue. Kenneth took him on his back and we hurried down to the lifeguards so they could check him out, clean the wounds and bandage him. With the promise of a gift he was feeling a little better.
I've just removed the plaster on the toe so I could clean it again. Noticed he has gravel that must be removed, but we will take that tomorrow. Now it's time for lots of love and snuggle!