Framme i Trollhättan (In Trollhättan)

Efter en dag med slussning och lek på båten (Flisan praktiserade som doktor, killarna fick vara patienter. Kan säga att blod uppstod när hon med en konservöppnare skulle operera Fabian) kom vi äntligen fram till Trollhättan. Har flera gånger under dagen kommit på mig själv att göra precis som min mamma gjorde när jag växte upp. Varje gång jag gått förbi motorn har jag klappat på den och tackat för att den fungerar. Precis så gjorde min mamma med vår oljepanna vi hade i huset jag växte upp i. Tänk vad man kan ta efter...
Ett litet missöde hade vi i andra slussen, Kenneth styrde in mot slussväggen alldeles för snävt så vi skrapade i peke och styrbords lanterna. Men det gick bra, inget gick sönder! Senare på kvällen när vi alla satt i vår båt och käkade tacos sa jag att det var allas fel, men då kom Fabian på att det är ju Jörgens fel. Det var ju det vi kom fram till ute på Trinne. Flisan påminner Max, Theo och Fabian efter en stund att de hade ju gett Jörgen semester, så allt osm händer på vår semester är deras fel! Men jag står fast vid att det inte är någons fel.

After a day at the channel and playing on the boat (Flisan practiced as a doctor, the guys got to be patients. Can say that the blood occurred when she was operating Fabian with a can opener. But they had fun!) we finally arrived in Trollhättan. Repeatedly during the day I found myself to do exactly as my mother did when I was growing up. Every time I walked past the engine, I gave it a pat on it and thanked it for working. Just so did my mom with our oil furnace we had in the house I grew up in.
We hade a little mishap in the second lock (or is it sluice), Kenneth ran into the lock wall too tight so we scraped the starboard navigation light. But it went well, nothing got broken! Later that evening when we all sat in our boat and ate tacos, I said that it was everyone's fault, but then Fabian remembered that it's Jörgen's fault. It was what we decided when we were a Trinne (an island in Vänern); after Jörgen made all of us bump into a ground on the way to the island. Flisan reminds Max, Theo and Fabian after a while that they had given Jörgen holiday, so all that happens on our holiday is their fault! But I still say that it is not anyone's fault.