Sorglig dag (This is a sad day)

Vaknade av att solen sken in i båten, tänkte att det här kommer bli en underbar dag! Men sedan kom jag på att det är ju idag som Flisan ska få åka hem! I ett svagt ögonblick hade jag lovat henne innan vi stack iväg att när vi kommer tillbaka till Vänern igen så kan hon få mönstra av. Det var mest för jag trodde att hon skulle vara sur i fem veckor, men nu har vi ju haft det toppen. Hon har tyckt det har varit roligt, vi har haft så mysigt och veckorna har gått så fort. Trodde inte hon skulle vilja åka hem tidigare. Samtidigt så förstår jag henne, fyra veckor utan kompisar!
11.55 gick hennes tåg och det var skitjobbigt att säga hejdå till henne. Killarna ville inte släppa henne, Fabian försökte smita med henne in på tåget. Vi som vågar visa känslor öppet grät floder! Det vill säga jag, Theo och Fabiandå. Fabian, Theo och Max kunde bara prata om att den del av deras hjärta försvann! Så sorgligt! Man kan undra hur mycket jag kommer att gråta den dagen hon ska flytta hemifrån, om jag gråter så mycket bara av att vara utan henne i ca en vecka...
När vi kom tillbaka till båten var det alldeles tomt utan henne. Akterruffen stängde vi igen, vill inte ens titta ner där! Theo och Fabian visste inte riktigt vad de skulle göra när inte Flisan är där och leker med dem.
Vi har i alla fall kastat loss, tagit sista slussen och är på väg mot Vänersborg. Kan bara hoppas att det känns lättare om en stund, för oss alla!

To day I woke up to the sun shining into the boat, thinking that this will be a wonderful day! But then I realized that it's today that Flisan goes home! In a weak moment, I had promised her that when we comes back to Vänern again she can sign off. It was mostly because I thought she would be angry in five weeks, but we have had the best of times and the weeks have gone by so fast. I didn´t think she wanted to go home earlier. But I understand her, four weeks without friends!
11:55 her train left and it was so hard to say goodbye to her. The guys would not let her go, Fabian tried to sneak into the train with her. We who dare to show feelings openly cried! That is, I, Theo and Fabian. Fabian, Theo and Max could only talk about that part of their heart left them! So sad! One may wonder how much I'll cry the day she will leave home for good, if I cry so much just by being without her for about a week ...
When we got back to the boat, it was quite empty without her. Aft cabin we closed, would not even look down there. So empty without her there! Theo and Fabian did not really know what to do when not Flisan wasn´t there to plays with them.
Anyway, we have cast off, done the last challen lock and are on our way towards Vänersborg. Can only hope it feels better after a while, for all of us!